#6. The Radio Dept. – Clinging To A Scheme

“I think we should destroy the bogus capitalist process that is destroying youth culture.” Citatet finns med på Heaven’s On Fire och det är Sonic Youths sångare Thurston Moore som säger det. Jag säger det igen: The Radio Dept. är Sveriges i särklass mest underskattade band. Trots att de jämt och ständigt vinner ny mark och fler lyssnare. De har tagit shoegaze till massorna där det hör hemma. Det är till massorna de vänder sina inåtvända sånger. Med ”Clinging To A Scheme” har det gjort årets politiska album utan att ens behöva nämna ordet politik. Genom att sampla ett stycke från Style Wars ger de tummen upp får den olagliga gatukonsten. På ett subtilt sätt förmedla hur förvirrad man är när man kommer ut och berättar vem man egentligen är. Att Gud är lika verklig som jultomten, den perfekta människan eller att vi är lika inför lagen.

Bästa spår: Never Follow Suit, Heaven’s On Fire, David, You Stopped Making Sense

#7. Vampire Weekend – Contra

Jag har aldrig druckit Horchata men när Ezra Koenig sjunger om det vill jag inget annat göra än att svepa i mig hinkvis av denna mystiska dryck. Det var lätt att avfärda Vampire Weekends försök att följa upp sin överhypade debut med ett album med namnet ”Contra.” Det var bäddat för misslyckande. Men istället för att försöka överträffa sig själva och sina styrkor förbättrade de sina svagheter. Resultatet? En stark och jämn skiva med afrikanska tongångar. Ett dansant och kompromisslöst popalbum utan att vara krystat eller påtvingat coolt. I think you’re Contra / I think that you lie / Don’t call me Contra / Till you’ve tried sjunger han i slutet på skivan. Det är inget annat än en passning till bandets belackare som bespottar dem.

Bästa spår: Cousins, Taxi Cab, White Sky, Holiday

#8. Yeasayer – Odd Blood

Många som komponerar årsbästalistor får alltför ofta tunnelseende och är oförmögna att se tillbaka längre än fyra fem månader. Redan i början av februari 2010 släppte Yeasayer sitt andra och hittills bästa album. Ett sådant tidigt släpp fick många att avfärda skivan mot slutet av året, att ljudbilden inte längre var lika experimentell som debuten för två år sedan var droppen för många. Hipstertermometern visade minusgrader. Men att ett album som ”Odd Blood” har slitits, slängts, tampats och kämpat mot hela 2010 års samlade albumutgivning och stått kvar i slutändan visar hur stark skivan är. En färgglad klippa i ett annars grått hav. En sen kväll i Malmö och sångaren Chris Keating får Free Bird som önskelåt. “Free Bird? No, but I can give you reverb.”

Bästa spår: Rome, O.N.E, Ambling Alp, I Remember

#9. Robyn – Body Talk Pt. 1

”Det är ärlighet, självförtroende och kaxighet ackompanjerad med tunga beats varvade med popslingor och pianomelodier. Allt i en kompakt förpackning om åtta låtar” skrev jag då. Visst har inte mycket förändrats sedan dess, del ett i kroppspratet är helt lysande. En av årets absolut bästa skivor. Jag väljer att bortse från ett högfärdigt ”vad var det jag sa” utan erkänner Robyn som klubbdrottningen nummer ett. Internationellt eftertraktat till den grad att vi är stolta över att säga att hon är från Sverige. Den titaniskt stora hybrisen man har om man väljer att släppa tre album under ett kalenderår är sällsynt även för den hårdaste rockare. Hon vågar bryta normer och vem som helst förtjänar stående ovationer för det initiativet.

Bästa spår: Fembot, Dancing On My Own, Dancehall Queen, Jag Vet En Deijlig Rosa

#10. Blackbird Blackbird – Summer Heat

Likt en ologisk ljuspelare i sommarvärmen vaggar detta sagolika band in dig i en magisk trygghet. Om du mot förmodan inte hört Blackbird Blackbird (f.d Bye Bye Blackbird) tidigare är du en lyckad lottat person. En människa som snart ska få springa naken genom en äng till bredden fylld med sommarblommor. En ljummen bris fläktar genom ditt hår och en sol som ligger som en varm hinna på din gyllene hud. Genom en skog till en sandstrand och ut i havet. En scen som hör hemma i ett polaroidfotografi. Sedan electronica blev ett populärt inslag i många bands ljudbild är det få som verkligen har fått det att låta lika annorlunda och unikt som Blackbird Blackbird. Det faktum att de flesta låtar är under två minuter säger ganska mycket över enkelheten. Det ska vara lätt att bli kär.

Bästa spår: Heartbeat, Sunspray, Hawaii, Summer Heat

Del I: 2010: Årets album: #25-21
Del II: 2010: Årets album: #20-16
Del III: 2010: Årets album: #15-11

I somras kunde ni följa följetongen angående Contra-flickans stämmning mot Vampire Weekend här, här och här. Det amerikanska rättsystemet rör sig inte särskilt snabbt och det dröjde innan man hörde vad som skulle hända. Mycket har hänt här på bloggen som har gjort att jag inte haft tid att gräva vidare. Men så av en händelse läste jag en artikel i The Village Voice som publicerades 30 november. Ni gissade rätt, den handlar om Vampire Weekend.

En intervju i Fairfield Citizen slog hål på fotografen Tod Brodys historia. Eftersom Vampire Weekend köpte bilden lagligt av Brody är nu både bandet och omslagsflickan Ann Kirsten Kennis angelägna att höra mer från honom. Men enligt The Village Voice vet ingen vart han befinner sig. I normala fall måste de officiella papprena, som säger att man är tvungen att komma in till rätten, ges personligen. Ni känner säkert till det från alla filmer ni har sett. ”You got served” är ett populärt uttryck för det här. Men nu har rätten beslutat att skicka papprena via mail. Svarar han inte kommer han att dömas utan att få möjlighet att svara på anklagelserna.

To be continued…

Vad som numera kallas för Kirstengate har verkligen blivit en följetång för VW-fans, popjournalister, immaterialrätts-jurister och andra nyfikna. Ni har fått bakgrundshistorien av mig och ni har läst vad de drabbade har sagt om detta. Nu har tidningen Fairfield Citizen grävt djupare i fallet Ann Kirsten Kennis som bor i den lilla staden Fairfield och de har hittat en hel del intressanta saker. Tidningen berättar hur chockad hon blev när hon fick se skivan där hennes yngre jag stirrade tillbaka på henne med vackert blont hår. Anledningen till att hon reagerade så häftigt var att hon sedan en tid tillbaka har genomgått cellgiftsbehandling för att motverka cancer och är numera en spillra av sitt tidigare modelljag.

Vad som är än mer häpnadsväckande är vad som stod i avtalet om godkännandet av bildens kommersiella syfte. Dels stämmer inte namnet och underskriften överens. Avtalet avser en ”Kirsten Johnsen” men underskriften har en annan stavning på efternamnet nämligen ”Johnson.” För att göra det ytterliggare anmärkningsvärt kan man läsa följande:

“In consideration of the payment by us to you of the sum of one U.S. dollar, you irrevocably and unconditionally give to us all consents required pursuant to the laws of any country of the world,” to, among other things, “make and otherwise produce the photograph taken of you and which is to be utilized on the cover of the forthcoming studio album by the recording artists professionally known as Vampire Weekend …”

I sådana här viktiga upphovsrättsavtal är en nödvändighet att allting skall stämma överens och en felstavning på namn är ett alldeles för stort misstag för att bara avfärdas. Dessutom kan man ifrågasätta kompensationssumman som hon skulle få för att överlåta bilden: en dollar. Ja, ni läste rätt. En ynka liten dollar. Fotografen Tom Brody som påstås ha tagit bilden skall ha fått, enligt uppgift, hela 5 000 dollar för besväret.

Nu börjar hela historien lukta skumt. Nu har jag omvärderat mina tidigare åsikter och jag anser att Kirsten har blivit offret för bedrägeri. Vem som är skurken återstår att se dock. Men jag lovar er att jag inte kommer att släppa den här historien i första taget.

To be continued.

Det är mycket vi inte förstår här i världen eller ens vill förstå för den delen. Personligen stod jag oförstående när jag först fick veta nyheten om att Vampire Weekend blev stämda av Kirsten Kennis, kvinnan på deras egna album. ”Låt rättsystemet ha sin gång” sa en läsare.  Jag skakar fortfarande på huvudet och håller med. Låt oss se vad som händer. Det är inget unikt att människor skor sig på andras framgångar men det är inte heller unikt att man skor sig på andra människor för att nå framgång. Nu skall man inte påstå att ett albumomslag är nyckel till framgång. Tvärtom är det skivbolagen som framställer omslagen.

Så här säger bandets frontman Ezra Koening om det hela:

“I think I can speak for all of us and say this is the first time any of us have ever been sued, so we’re still learning how it works. There’s so many things we could say about it but given we have no experience of it we’re just keeping conversations to a journal for now, which is a little frustrating. There’s nothing we can say about it. We’re not trying to be mysterious. I imagine in the next few months there’ll be plenty to talk about. Given it’s our first time we just want to do it properly.”

Så här säger skivbolaget XL Recordings om det hela:

“As is standard practice, Vampire Weekend and XL Recordings licensed the rights to use the photo on the cover of Contra pursuant to a license agreement that contains representations and warranties authorizing this use of the photo. Now that a lawsuit has been filed, we look forward to having the matter resolved in Court. We will be filing our response after we have had an opportunity to review the allegations. Consistent with our practice, we will not be commenting further about the pending litigation at this time.”

Vad meningen “…we look forward to having the matter resolved in Court” egentligen betyder torde vara ganska uppenbar. Kirsten har inte en snöbollschans i helvetet att klara sig ur den här anstormningen. Hon har redan förlorat oavsett om bilden tillförskaffades på olaglig väg eller inte. Hade de berörda parterna (låt oss anta några från XL) vetat om att det var en olaglig handling att använda sig av bilden så hade tonen i XLs pressmeddelande varit någon annan. Då hade vi möjligen ett förlikande eller åtminstone en offentlig ursäkt.

To be continued.

Kirsten Kennis. Så heter hon som är på framsidan på Vampire Weekends andra album Contra. Nu stämmer hon det framgångsrika bandet på över två miljoner dollar. Varför? Bilden är enligt henne tagen 1983 då hon var en fotomodell och hon hade ingen aning om att den användes till albumet. Hon säger att den dokumentation som har hennes godkända signatur är en förfalskning och hon anser att bandet borde ha kollat upp det noggrannare. Även fotografen Tod Brody anklagas för felaktigheter.

Jag har inga mer ingående detaljer kring detta än men jag kan ana något fult. Följande scenario tror jag har inträffat; Kennis som var en modell på åttiotalet har trettio år senare gått ner sig och har ett vanligt dagsjobb med en helt vanlig lön. Denna ekvation är inte tillfredsställande för henne, hon var ju trots att med om ett high luxury life en gång i tiden och har man fått blodad tand så vill man ha mer. Kirsten Kennis kanske inte är ett Vampire Weekend-fan vilket kan förklara till varför denna stämning kom nästan ett år för sent men hon är en opportunist. Hon ser en möjlighet att känna en hacka genom att påstå förfalskning.

Jag blir så trött på folk som skall försöka utnyttja andras framgångar genom att sprida lögner eller påståenden som är tvivelaktiga. Om hon har rätt så är det bra för henne, då har hon fått rätt, men det känns som om hon borde valt ett smidigare alternativ för att uppnå en förlikning eller åtminstone en förklaring till det inträffade. Men har man ekonomiska problem eller lider av alkoholism så kanske man inte ser allt rationellt. Vad vet jag? Än är historien inte över.

Vampire Weekend är typexempel på de internetfenomen som hela nollnolltalet har kantats av. Från att bara ha existerat på MySpace och knappt ens i verkligheten så uppmärksammades Vampire Weekend av diverse bloggar. Alla skrev unisont att de inte bara ville ha enstaka låtar utan en hel skiva och de var när Stereogum publicerade en text som Vampire Weekend som det hela blev på allvar. Bandet, med Ezra Koenig i spetsen, gick fortfarande på universitetet när deras första album nådde skivbutikerna och framgången var ett faktum.

Cape Cod Kwassa Kwassa handlar om kolonialism, de estetiska banden mellan preppy kulturen och den afrikanska kulturen men även om de engelska koloniernas kultur. Det är främst ljudbilden som skvallrar om bandets inspiration av afrikansk populärmusik och låtens titel anspelar även på en kongolesisk dans vid namn Kwassa Kwassa. Och visst låter det enkelt och rytmiskt men man skulle lika gärna kunna härleda sången till 50-talets calypso eller något irländskt för den delen. Men det är en alltigenom underbar låt.

Is your bed made?
Is your sweater on?
Do you wannna fuck
Like you know I do

Vampire Weekend – Cape Cod Kwassa Kwassa

Download audio file (Vampire-Weekend-Cape-Cod-Kwassa-Kwassa.mp3)

Aldrig förr har sommaren känts så påtaglig en kall vinterdag i februari. Festivalräven som jag är blev jag alldeles varm i kroppen när sommarens festivaler börjar släppa några akter under en längre period istället för många akter under en kort period. Det håller hoppet om att det finns ett slut på snön levande och det får en att koncentrera sig på ett fåtal artister på en gång. Det mest intressanta släppet stod Way Out West för när de släppte det här decenniets mest hajpade band the xx (läs en recension här), det näst hajpade bandet La Roux och svensk-hajpade The Radio Dept. Går vi från väst till öst så annonserade Emmabodafestivalen att Uffie kommer att spela som en del av deras Ed Banger kväll. Går vi från söder till norr så kan man i sommar se superbandet Them Croocked Vultures på Peace&Love. Sommarpeppen är igång.

I övrigt har det varit ganska stillsamt den här veckan, både vad gäller konserter och skivsläpp. Men det har inte hindrat mig från att vaska fram lite godbitar i albumväg. Några finns redan ute i skivbutiken medan andra kommer så småningom.

Shout Out Louds – Work. Jag vet att jag lovade er en recension när jag fick tag i ett promo-ex för snart en månad sedan, men jag mäktade inte med. Bandets tredje skiva är producerad utanför Sveriges gränser, över den lilla poolen kallad Atlanten och i världspolislandet USA. Albumet är extremt välproducerat men saknar de starka melodierna och det oskuldsfullt naiva i lyriken, men faktum är att Shout Out Louds har växt upp. Det är en mogen ljudbild vi hör från ett vuxet indieband med stort självförtroende. Självklart kommer ni inte att bli besvikna. Releasedatum den 24 februari.

Two Doors Cinema Club – Tourist History. Ditt nya favoritband låter som en hybrid mellan Bloc Party och Death Cab For Cutie med extremt dansanta och starka melodier. Denna nordirländska trion har redan haft en stor framgång med låten Something Good Can Work som låg på ett samlingsalbum från skivbolaget Kitsune för en tid sedan. Men sedan har det varit tyst, ja fram tills alldeles nyligen vill säga. Det finns tyvärr inte så många låtar ute i offentligheten att lyssna på så jag skickar med en av mina favoritlåtar från albumet. Releasedatum den 1 mars.

Beach House – Teen Dream. Det här med att spela popmusik i kyrkor verkar ha blivit sista skriket i dagens musikvärld – Moto Boy går på kyrkturné, The Magnetic Fields i Filadelfiakyrkan och nu Baltimorebandet Beach House tredje fullängdare är helt inspelad i en kyrka. Det är väldigt melodiöst, lugnt och ja, nästan tryggt att lyssna på det här albumet. En varm, nästan from, känsla sköljer över mig när jag hör detta undersköna album. Fantastiskt.

Det har inkommit ännu en förfrågan om låten som Staygold med flera framförde på årets P3 Guld-gala. Med risk för att få er alla besatta vid den här låten som en god vän till mig har blivit så ger jag er studioversionen av låten. Detta är inte live-versionen, det vill säga utan den undersköna Robyn. Den får ni själva leta reda på.

Staygold feat. Spank Rock, Damien Adore – Backseat (högerklicka och sen “spara länk som”)

Download audio file (Backseat.mp3)

Jag hoppas att alla som hade tillfälle att se den fantastiska dokumentären Ola Svensson Superstar i K Special igår, fredag. Om ni missade den så rekommenderar jag den starkt och ni kan surfa in på SVTPlay och se den på momangen. Den ligger uppe till och med den 21:a mars så skynda att se innan det blir för sent.

Vad ni kan se fram emot nästa vecka beror på vart i landet ni befinner er givetvis, men här nere i söder kan ni gå och se Maskinen på Babel på onsdag. Ni kan se Markus Krunegård på KB på fredagen och Pascal på Debaser på fredag eller på Mejeriet på lördag. Ni kommer att se undertecknad i folkvimlet på Lundakonserten.

Dagens två youtoube-videos är två musikvideor från ett svenskt halvokänt band och ett internationellt storband. Vi börjar med Vampire Weekends nya video till låten Giving Up The Gun från nya skivan Contra. För de namnkunniga så lär ni känna igen några av karaktärerna i videon (förutom bandmedlemmarna förstås) – bland annat RZA, Jake Gyllenhaal, Lil Jon och Joe Jonas från The Jonas Brothers.

Den andra videon är från ett up-and-coming band i popkretsar – Ironville. Låten heter Roses är och är öppningslåten från albumet Welcome To Ironville som är bandets debutalbum och som är producerat av självaste prinsen av Peking Markus Krunegård. Jag hade tillfälle att se Ironvilles sista låtar när de var förband åt [ingenting] härom månaden.

Låt oss börja med kommande skivsläpp. Jag har lyssnat sönder på både Vampire Weekends Contra och Shout Out Louds Work den här veckan, och jag fortsätter med att göra det. Trots att Work inte släpps förrän tidigast om en månad. I kronologisk ordning: First Aid Kit släpper sin första fullängdare på måndag. Vi har hört dem förr, vi har sett dem live, vi har ägt Drunken Trees länge men vi har aldrig slutat var hungriga. I över en veckas tid har man kunnat förhandslyssna på albumet på Gimme Indie och det jag hör älskar jag. På måndag släpps även Four Tet’s nya album There Is Love In You och här kan du lyssna på hela albumet. Vidare släpps på onsdag nästa vecka Pascals tredje studioalbum Orkanen närmar sig och det lilla man har hört skvallrar om att det kommer bli ett utav årets bättre skivor.

Höjer vi blicken en aning och ser lite längre än veckan som kommer skvallrar om två mycket efterlängtade släpp;Robyn och The Radio Dept. Det finns tyvärr inget preliminärdatum än på Robyns skiva annat än vintern 2010 vilket i Sverige kan innebära allt ifrån oktober till april, men källor säger att det inte är långt kvar. Vad gäller The Radio Dept. nya album betitlat Clinging to a Scheme är det bestämt att det släpps den 21:a april. Men du kan redan idag lyssna på första singeln på deras hemsida theradiodept.com

Det Jönköpingsbaserade 27-manna bandet I’m From Barcelona gör något som antingen kan bli helt lysande eller sluta i total katastrof – från och med den 27:e januari lägger det ut en låt varje dag från varje medlem i bandet i 27 dagar på sin blogg. Detta kommer att resultera sedan i en trippel-vinyl man kan inhandla. Bu eller bä?

I konsertväg hoppas jag att alla som såg Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir på kulturbolaget för en vecka sedan fick en helt underbar upplevelse. Till er alla som missade The xx på Debaser i torsdags finns en recension längre ned på sidan. Jag slår ett slag för tre konserter som alla ges på Debaser Malmö: Daniel Gilbert på torsdag, Joan As Police Woman på fredag och kritikerhyllade [ingenting] på lördag.

Dagens videoskörd går i Göteborgs tecken – först ut har vi The Embassy som har startat ett nytt label vid namn Look och de har redan lagt upp lite godbitar. Jag fastnade för videon till deras nya låt med detlagom kaxiga namnet C’est la vie, c’est embassy som jag bjuder på. Vem är mannen i videon?

C’est la vie, c’est embassy from Look on Vimeo.

P3 Guld-galans konferencier och programledare var som bekant Timo Räisänen och hans femte album släpps i slutet av mars. Hans video till första singeln Numbers finns nu ute till allmän beskådan. Man märker att han har lagt ner mycket hjärta på den här produktionen.

Den här bloggen består inte bara av en lista, det är inte dess primära syfte i alla fall. Även om det kommer att presenteras ett otal antal listor i framtiden så ämnar jag att vaska fram musiknyheter eller annat musikrelaterat som kan vara er till lags. Vi gör ett försök med att summera veckan som gått, vad är det som har hänt därute i världen som du kanske redan vet eller inte vet. Vi får se.

Vi kan börja med lite skivsläpp. Först ut är allas våran Joel Alme som gav oss Master of Ceremonies 2008 och som hyllades i svensk press samtidigt som Göteborg visade varför det är Sveriges pophuvudstad nummer ett. Nu kommer Alme med en uppföljare till det hyllade debutalbumet och som han lite dystopiskt har valt att döpa till Waiting for the Bells. Tyvärr har jag inte fått tag i en mp3:a än så ni får hålla tillgodo med en recension på plattan görs av Sydsvenskan här och ett klipp från kulturnyheterna på SVT här.

Det efterlängtade andra albumet av indiegiganterna Vampire Weekend har i dagarna släppts och jag är i full fart med att spela Contra på repeat i min iPod. Om jag mäktar med så kommer i dagarna en recension, annars får ni recensera den själva och skicka en kommentar eller två här på esau.se. Vad jag däremot kan ger er är en mp3:a på låten Holiday som jag snabbt fattade tycke till.

Vampire Weekend – Holiday (tryck på spara länk som för att ladda ner) eller lyssna direkt:

Download audio file (Vampire-Weekend-Holiday.mp3)

Jag har även förhandsbokat Shout Out Louds nya skiva som kommer att släppas inom kort. Man kan fortfarande ladda ner deras låt Walls från deras hemsida. En litet heads-up också; de äntrar scenen på Kulturbolaget i Malmö den 16:e april, ett måste för alla fans! Jag ska dit, ska du?

Som de flesta vet har The Knife sedan en tid tillbaka hållit på med en opera om Charles Darwin som ska heta Tomorrow, in a year . Det är en drömsk opera som utmanar det konventionella sättet att göra en sådan föreställning. Med ett electroinfluerat sound samplat med naturens egna ljud ackompanjerat till pompösa visuella effekter lämnar ingen föreställningen oberörd. Eller som en av regissörerna säger; Time forms our lives, gives our existence meaning and populates the globe. Generations, eons and millions of years create the new and eradicate existences. Nature selects, invites and dares everything without limitation.

Ett smakprov finns att tanka på deras hemsida.

Jag tänkte även bjuda på två videons, den första är från Shout Out Louds andra singel Fall Hard och en från jj som är extralåt på deras vinylutgåva av jj n° 2.

Shout Out Louds – Fall Hard

jj – Pure Shores