Tag Archives: The Embassy

The Embassy – Related Artist

You’re bad, I’m bad, Bye bye.

Det är okej att vara lite sen på bollen så här i början av året. The Embassy släpper sitt nya album Sweet Sensation den 30 januari. Helt plötsligt börjar 00-talet dyka upp igen. Det är spännande tider vi lever i. Många av dagens ungdomar har inte alls någon koll vilka The Embassy är eller ens varför en skall tycka det är bra. Fredrik Lindson och Torbjörn Håkansson säger så här:

“Related artist handlar om längtan att tillhöra men motviljan att bli definierad. Singeln är den första på den nystartade International-labeln och är av klassiskt Embassy-snitt med inslag från dansbandsepoken.”

The Embassy – Roundkick

MP3: The Embassy – Roundkick

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

A hard rain’s gonna fall
Fallin over our soil
No conciousness at all
There’s an ocean above

No holiday for sure
There’s an ocean above

When the wind is blowin cold
You gonna need some comfort
When the wind is gonna blow
You will need someone to hold

Get the T-shirt here.

The Embassy – Flipside Of A Memory

Häromveckan skrev Fredrik Strage att JJ var bättre än The Tough Alliance. Jag muttrade någonting om förtidsdemens medan Jerry Boman domderade att ingen av dem var något att ha. Mycket käbbel senare insåg alla parter att det var The Embassy som var the real deal när det gäller göteborgspop. Inga andra. Så passande att jag fick ett litet mail med den outgivna låten Flipside Of A Memory som kommer att finnas med på gruppens samlingsalbumet Life In the Trenches – The Other Side of 2001-2011 som kommer ut via Service. Är det inte Come As You Are som spelas i bakgrunden ackompanjerat till ljudet av en distad bas? Mitt enda förbehåll är inte mot låten i sig utan det faktum att State’08, The Embassys absolut bästa låt, inte finns med. Ni som följer den här bloggen regelbundet vet exakt hur mycket jag älskar den.

MP3: The Embassy – Flipside Of A Memory

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Edit: Jag skäms! Jag tar fram skampålen och surrar fast mig själv. Låten har tydligen släppts på “en skramlig sjua” en gång i tiden.  Nu även i digital form. Tack, Jacob.

The Embassy är tillbaka, eller?

I alla fall om man får tro korrespondensen mellan dem och Festivalrykten.se. I korthet har den kompakta tystnaden från The Embassy varit så påtaglig att det har gjort fysiskt ont i vissa pophjärtan. Hur skall man annars förklara uppkomsten av band som The Sound of Arrows eller Adventure Of? Eller hur skall man kunna undgå Studios sidoprojekt The Crêpes där Dan Lissviks karaktäristiska stämma sjunger över ett facilt gitarrkomp och där Embassy-Fredrik har ett finger med i produktionen? Nu gör The Embassy ett av sina sällsynta livespelningar på konstepedimin i Göteborg den andra oktober. Även GAFFA rapporterar detta.

MEN (detta är ett så pass stort men att det krävs versaler) Konstepidemin har själva inga uppgifter om en eventuell spelning i deras regi, ingenting står att finna på deras hemsida. Det behöver inte betyda att The Embassy inte kommer att spela, men ett rykte är ett rykte och vi har dessutom att göra med ett utav Sveriges mest opålitliga popband. De tänker släppa en singel i höst samtidigt öppnar de upp för ett eventuellt album nästa år. Men fortfarande är ovanstående singel C’est la Vie C’est Embassy det enda konkreta beviset på att de fortfarande existerar.

#1. The Embassy – State08

The Embassy – State08 (obs! finns inte på Spotify)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Modeblogg, Facebook, nätdejting, lattemamma, jobbcoach, Bagdad, Mat-Tina, Idol, botox, Zlatan-klacken, onlinespel, yogamatta, finanskris, Youtube, bloggosfär, Obama, väskdebatt, livspussel, sudoku, iPhone, brats, självhjälp, The Pirate Bay, sms-lån, Bush, stureplan, platt-tv, Al-Quida, Google, GI-mat, Twitter, dvd-box, blue-ray, high definition, Playstation, stadsjeep, Sopranos, Xbox, Gynning, foppatofflor, tsunami, Harry Potter, social media, hipsters, Blondinbella, emo, Dr Phil, Klüft, veven, schtek, brunkräm, H1N1, sars, Lehman Brothers, nine-eleven, El Giganten, World of Warcraft, Lost in Translation, Millenium-trologin,  The Office, Sonic.

Nollnolltalet var sannerligen ett underligt årtionde för oss alla. Under tio år var vi delaktiga i vårt millenniums första decennium och vi bevittnade alla fenomen som hände under denna händelserika period. För de flesta av oss, främst åttiotalister, så upplevde vi våra värsta skolår i högstadiet och gymnasiet samtidigt som vi upplevde våra bästa år på universitetet. Under dessa år så har vissa år varit bättre än andra. Några ögonblick har stuckit ut i mängden. Fester du inte minns och fester du minns. Personer du älskade och vänner du fick. Allt du har kvar är minnen.

Vissa minnen är av godo andra är dessvärre av ondo. Du minns säkert när du dumpade din första flickvän/pojkvän.  Du minns säkert hur den du var kär i försvann i en storm av självförakt. Du minns säkert dina drömmar som gick i kras. Utbildningen som inte uppnådde förväntningarna. Första gången du blev riktigt besviken på en god vän. Din första riktiga orgasm. Den där gången du gjorde bort dig för alla. Dina smeknamn. Dina öknamn. Du minns säkert hur det var att våndas över livet, existensen och meningen med livet. Du minns säkert allt det här och lite till. Vad vet jag. Det är dina minnen. Minns.

Jag minns flera somrar som betydde mycket för mig. Ni har läst om 2003 året då jag nästintill blev frälst. Men ett år, en sommar, som inte har omnämnt så mycket är sommaren 2008. Den så kallade Stockholm-sommaren. Sovande på en soffa i Midsommarkransen under tre heta sommarmånader fick mig att blicka tillbaka och inse att snart var nollnolltalet slut. Tillsammans med mina två bästa vänner – Jack Daniels och Jimmie Larsson – satt jag och mindes en tid som var kantat av allt man kunde tänka sig. En tioårsperiod är svårt att greppa men som av ett gudomligt ingripande så fick vi tre plötsligt insikten. Låten som spelades i bakgrunden var givetvis The Embassy – State08.

Det handlar om enkelheten, om det simpla, om det vackra i livlösa ting. Det finns ingenting som är komplicerat med den här låten. Det är en tvättäkta popmelodi med få ackord och en text som är lätt att lägga på minnet. Lägg därtill dess subtila budskap om alltings förgänglighet samtidigt som det är en käftsmäll mot vår övervärderade samtid. En pungspark på listor som denna. Den var en given listetta redan första gången jag lyssnade på den. Men den talar om någonting mer.

State08 är den där fadersfiguren som ger en klapp på axeln och ger en beröm för att man överlevde. Man klarade av den långa kalla vintern som vi kallar tonår, uppväxt, mognad. Vi klarade av nollnolltalet utan att vara alltför skadade. Vi uppnådde många vackra ting. Vi vandrade ytterligare ett steg upp på Maslows behovstrappa. Vi klev ett steg närmre självförverkligande, det som är slutmålet för oss västerlänningar. Vägen har kantats av många misstag, många besvikelser och många förluster. Vår väg är ännu inte slut och den kommer att kantas av lika många onda ting som goda. Det är livet. Och livet är till för att levas fullt ut.

Whatever you destroy, we’ll create it again.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...