Tag Archives: Anna von Hausswolff

2010: Årets album: #5-1

#1. Håkan Hellström – 2 Steg Från Paradise

Ser hela stan sjunka
Som titanic med alla ljusen tända
En sån där natt då vi behöver någonting
Som hjälper en över svarta vatten

Allting har redan sagts. Jag är inte lika ”häftig” som de som sågar Håkan Hellström, de som redan tröttnat innan de ens lyssnat. Jag är en nörd som erkänner att när jag hör bra musik skriver jag om det. Håkan Hellström är mannen som lyckats med att skapa ett soundtrack till våra liv, utan att för den delen vara indiesvår. Tvärtom faktiskt. Med en nästan infantil folklighet har han visat att popmusik är hela Sveriges angelägenhet även om du lyssnar på Evert Taube, The Byrds eller Tough Alliance. ”2 Steg Från Paradise” är fylld av en bitterhet som bara kan komma från en ung arg man. Någon som burit på en ilska under många långa år utan att få utlopp för den. Tiden har förvandlat ilskan till en sorglig resignation. Det är inte lätt att göra upp med sin hemstad.

Jag är golvad. Ingen luft kvar i mina lungor. På golvet ligger jag och låter hela skivan spelas på min trasiga vinylspelare. Att det inte kommer någon musik betyder inte att jag inte kan höra. Som ett evigt eko spelas låtarna om och om igen inuti mitt huvud. Minnen från hemmaplansspelningar och utlandsspelningar studsar likt flipperkulor. De rör upp känslor som finns djupt rotade i mig. Albumet sätter sig verkligen på själen. Fördömer mig (och berömmer mig) över de val jag gjort, gör och ska göra.

I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet mötte jag min kärlek

Bästa spår: Shelly, Vid Protesfabrikens Stängsel, Jag Vet Vilken Dy Hon Varit I, Du Är Snart Där

#2. The National – High Violet

Om The Nationals tredje album “High Violet” hade haft en lukt hade det luktat ond bråd död. Matt Berninger är en man som kämpar mot sina inre demoner varje dag. Andra i samma situation tar till flaskan, skär upp sina underarmar och hoppar från broar. Matt sjunger. Han sjunger för att överleva. Ett desperat försök att bibehålla sin mänsklighet. Det är genom den terapeutiska metoden han har via sitt band gett oss tre fullständigt magiska album. Varav ”High Violet” slår alla tänkbara rekord. De hopplösa romantikerna finner sin livsnektar, melankoli, här. Det är när man är riktigt ledsen som man kan göra den vackraste musiken. Albumet är inte bara ett bevis på det utan det visar andra hur man skall göra. Hur dåligt man skall må. Berningers röst. Melodierna. Stämningen. Helheten. Allt tar sig in under huden och förhäxar dig. Eller som Tony Ernst skrev: ”Det är som en kärlek du vet att du kommer att förlora, njut medan tid är, snart gryr en ny dag.”

Bästa spår: Bloodbuzz Ohio, England, Anyone’s Ghost, Vanderlyle Crybaby Geeks

#3. Arcade Fire – The Suburbs

När jag recenserade albumet skrev jag följande: ”Den här skivan är en hyllning till valen som gjorts men även konsekvenserna och till det liv vi så snabbt förkastar – ungdomen.” Vad jag inte nämnde var den massiva ångesten tillkallas när man lyssnar på albumet från början till slut. Arcade Fires tredje skiva är starkt tematiskt bundet vilket har fördelen att den värld de skapar förblir unik och oefterhärmlig. Det är nästan en skymf att jämföra den med någonting annat. Stundtals tvivlar jag på att det ens handlar om ett perfekt musikalbum. Kan det möjligen vara Win Butlers förlåt till sitt femton år yngre jag? Möjligen. Men vem har inte velat sätta sig i en bil och försvinna? Vem har inte känt sig ensam i en förort? Hur ung man än är längtar man alltid tillbaka till sin ungdom. Man har kanske bara inte insett det än.

Bästa spår: Modern Man, The Suburban Wars, Sprawl II (Mountains Beyond Mountains), Ready To Start

#4. Midlake – The Courage Of Others

Det är inte ofta musik kan transportera dig till en plats du aldrig varit på. Midlake tar dig tillbaka i tiden till ett sent 60-tal och lämnar dig i utkanten av en anonym håla i Pacific Northwest. Där står du med ena foten i civilisationen och andra i den uråldriga skogen villrådig över vad du ska göra härnäst. Medan solen börjar sin färd neråt gör Midlake valet enklare. Med ”The Courage Of Others” finns det bara en väg. Bort från det välbekanta och ut i det okända. Albumet är något så ovanligt som ett genomtänkt album. En trofast vän du ständigt har närvarande i din jakt på en meningsfull vardag. En betryggande musik som saknar genre, en ljudbild som är inspelad på mossa med en sällan skådad ödmjukhet. Ett perfekt tacksamhets epos till Moder Jord och hennes gudomliga skapelse. Att vara själv är inte detsamma som att vara ensam. Man avnjuter detta album bäst när man är själv. En större samhörighet får man leta efter.

Bästa spår: Core Of Nature, Rulers, Ruling All Things, Acts Of Man, Children Of The Grounds

#5. Anna von Hausswolff – Singing From The Grave

Med hjärtslitande röst har Anna von Hausswolff utan större ansträngning trollbundit flertalet musikjournalister. Årets starkaste debutant är en sångerska vars demoner är hennes närmsta vänner. En kvinna vars själ är en nattsvart abyss fylld med sorgliga minnen, brustna hjärtan och spruckna leenden. Det är en omöjlighet att lämnas oberörd av den starka sångrösten. En röst som är ”så pass självsäker, rak och vass att den klyver mitt hjärta itu.” Låtarna är självständiga, nyckfulla varelser som dansar runt dig i en evig frenesi. De kommer från en skuggvärld där man får anstränga sig för att se konturerna i detta djävulsspel. Man uppnår klimax om man blundar och låter sig falla fritt ner i denna musikaliska avgrund. Det är musik du älskar att må dåligt till.

Bästa spår: Track Of Time, The Book, Old Beauty/Du Kan Dö Nu, Pills

Del I: 2010: Årets album: #25-21
Del II: 2010: Årets album: #20-16
Del III: 2010: Årets album: #15-11
Del IV: 2010: Årets album: #10-6

Esau i stor-TV

För er som missat det har undertecknat varit med i tisdagens avsnitt av PSL på Festival i SVT. Ganska meningslösa ord jag spottar ur mig egentligen, men det har ett klart underhållningsvärde. Stakningar, grammatiska fel och obskyra förklaringar är alltid kul att höra. Däremot får svenska folket återigen veta vad jag tycker om Anna von Hausswolff och det är ju alltid något. Kolla även in ett längre klipp från hennes konsert på festivalen.

Kolla in programmet här.

Varför alla borde älska von Hausswolff besinningslöst

Så här såg det ut och lät det på Siestafestivalen i år. Och så här skrev jag efteråt. Klippet är hämtat från Klubbland. En storsatsning från SVT som bara kan mätas med PSL i betydelse. Jag ryser fortfarande när jag hör hennes röst. En brusten stämma som fick mig att älska Anna von Hausswolffs musik besinningslöst.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...