FTHRSN – Colors from Cory ‘Crumie’ Hearns on Vimeo.
Socialisera mera!
Den som söker skall finna
Kalender
Gold Panda – 4
“A track I made on a korg es-1 in about 10mins and jammed out for my mate called “Infinite Livez” to freestyle on at a last minute gig/DJ set thing in Berlin a while back and I hadn’t eaten much and also had to DJ and I’m a shit DJ but I just played a bunch of records anyway and Inf’ helped me out by freestyling for me. He’s a nice bloke and a great artist. I just made a cup of tea. Maybe I’ll invite him over.”
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Bordeaux – Where Do We Go
Det är en fröjd att klicka play en tredje, fjärde, femte gång. Where Do We Go heter en ny liten fin singel med Brooklynbandet Bordeaux. Föreställ dig följande scenario. Du går på en promenad med någon som du precis träffat men som du blivit blixtförälskad i. Du vet inte om den personen hyser några känslor för dig med, ni har ju som sagt känt varandra i timmar, inte dagar eller år. Men nu är ni ensamma. Det börjar skymma och efter en lång konversation om livets skörhet uppstår en tystnad. En delad tystnad där era kroppar närmar sig varandra. Ni ser varandra djupt i ögonen och lutar er sakta mot varandra. Ögonblicket innan kyssen. Det ögonblicket har Bordeaux tonsatt.
MP3: Bordeaux – Where Do We Go
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Kid Smpl – What Kept Us
Det finns en modern musikgenre som är ämnad att byggas kring känslor, allting annat är underkastat detta. Det skall utföras på ett så minimalistiskt sätt att det är svårt att överhuvudtaget särskilja musik från tonsatt känsla. Kid Smpl från Seattle är ett ypperligt exempel på vad jag vill kalla elektronisk soul men som egentligen inte har någon namn. Musiken är fåordig, väldigt enkel utan komplexa strukturer eller traditionella verser och refränger. Minimalism är som sagt nyckelordet och för att riktigt uppskatta vad du hör bör du befinna dig i liggande position, i mörker och ha hörlurar på dig.
Lykta – Sweeter
Det tog ett år för Tommy Svensson att komma på namnet till sitt nya musikprojekt. Lykta blev det till slut och jag får anta att han ser sin musik som ett ljus i mörker. Det är någonting ensamt med en lykta som sakta vajar längst kajkanten och lyser upp en radie av två meter. Men en lykta, en ljuskälla, kan även innebära en otrolig trygghet särskilt vid okänt mörker. Om du någon gång har gått genom en okänd skog, genom ett slott eller varit ute till sjöss vet du vad jag pratar om. Lykta inspireras av James Blake, Flying Lotus och Sigur Rós men jag kan tycka mig höra en hint av David Lynchs musikprojekt. En desperation i rösten. En klagovisa. Någonting skadeskjutet.
MP3: Lykta – Sweeter
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
2012: Poptimist #13
Victor Håkansson är ett geni. Eller ja, jag har ju aldrig träffat honom så jag vet inte hur välutvecklat hans intellekt är. Men jag vill tro att han är ett geni. Vem, om inte ett geni, startar ett musikkollektiv med sig själv som enda fasta medlem? En dåre säger du. Klä mig i kvinnokläder och kalla mig Nancy säger jag. Ty The Culture In Memoriam är en idé lika enkel som genial. Orkesterledaren Victor Håkansson tar in de artister han vill och som han tror passar och likt en snillrik trollkarl får han allt att magiskt gå ihop. Förtjusande.
Disclosure är Londonduon tillika brödrarparet Guy och Howard Lawrence som först dök upp i många bloggares radar 2010 med några enstaka hyllade låtar. Sedan dess har det varit relativt tyst. Nu två år senare tar de nya krafttag och skall släppa en ny EP som på förhand får många musikälskares munnar att vattna. Och detta från två killar som är nyss fyllda 17 respektive 20. Men innan dess skall det hinna med att supporta SBTRKT på hans världsturné. Nej, jag är inte avundsjuk. Inte alls. När jag var sjutton njöt jag av min ångesfyllda tillvaro under mina långa promenader längst Kalmar stads gator.
Från det ena till det andra till en miljon zombies. Vi ska prata om ett band som har ett förnamn till bandnamn eller nått. Jag undrade varför sci-fi-nördarna Iván och Eva valde att döpa sig till Linda Guilala. Det hör inte till vanligheten att en duo döper sig till ett namn. Men när jag tillämpade mina spanskakunskaper (just det, bandet är från Spanien) och lite detektivarbete (läs: journalistik) fick jag tag på en förklaring. Båda älskar japansk film från 60-talet och tydligen är Guilala en utomjordisk superfågel med tre antenner som terroriserar Tokyo. Och Linda är förutom ett förnamn även spanska för fin. Så “fin superfågel” eller liknande. Och just det, de gör utomordentlig musik också. Om Zombies. På spanska.
Listan: Poptimist #13
- The Culture in Memoriam – Jimmie (Album Version)
- Disclosure – Tenderly
- Linda Guilala – Un Millón De Zombies Más
- Monde Idéal – Future Waits
- Jessie Ware – Running
- Skruncha-Roo – Deer and I
- Pinkunoizu – Parabolic Delusions
- Soko – First Love Never Die
- Wild At Heart – Darling
- Ewert and the Two Dragons – Good Man Down
- Övriga poptimister hittar du bland Spotifylistor.
- Twitter: @esaupunktse för musiknytt, @esaualcona för interaktion.
- Vackra bilder hittar du hos Popklotter. Och på Instagram @popklotter
- Glöm inte att gilla esau.se på Facebook för mer intressanta musiknyheter.
- Topp 100 bästa låtar 2011
Posted in Singlar/nytt material
Tagged Disclosure, Linda Guilala, The Culture In Memoriam
Leave a comment
Caotico – Debaser, Malmö, 2012-04-13
”Ni som inte håller i en öl kan väl klappa händerna?” föreslår sångaren Joel Dunkels efter ett tag. Spridda klapp och hurrarop hörs.
Jag har alltid undrat vad en artist tänker när den blickar ner över en halvfull konsertlokal. Särskilt om man kvällen tidigare varit i en välfylld lokal med många ivriga fans. Jag undrar om man känner sig otillräcklig eller om man fylls av besvikelse. Standardsvaret från artister är alltid densamma – att det är kul att få spela oavsett hur många som dansar framför scenen.
Reaktionen och kroppspråket talar dock oftast något helt annat. Frånvaron av scennärvaro eller bristande driv i låtarna är oftast tecken på att någonting inte står rätt till. Då krävs det riktiga proffs för att dölja det man verkligen känner. Och en fredagkväll mitt under ett påsklov visar Caotico upp sin professionalitet. Och det med råge.
Caotico är ett typiskt P3-band, men du ska inte döma hunden efter håren. Tvärtom är detta ett band som vill mer, som kan mer och som vill visa mer. De verkliga prövningarna är stunder då publiken sviker. Det är en utelämnande position som få etablerade artister vill befinna sig i. Men för Caotico var det professionalism som gällde hela vägen igår.
Med populära låtar som “Brains Out, Into The Beat” och publikfavoriten “Back of My Head” är det inte svårt att få en liten, så väl som stor, publik att börja dansa. Genom att minimera mellansnacket till att enbart konstatera att de skulle rocka sönder ”Malmö – Sveriges tåspets” räckte gott och väl. De har jämförts med både MGMT och Cut Copy. De har kanske inte nått ända dit än men det går inte att klaga på deras sinne för låtstruktur och catchiga refränger.
Men kvällens absoluta höjdpunkt tillika högoddsare var låten “The Night I Died By The Sword”. Om det var det faktum att jag hört alla andra låtar till leda eller att liveversionen toppade den inspelade får jag låta vara osagt. Men när de sa ”nu kommer en riktig rökare” på bästa dansbandsvis var jag inte riktigt förberedd på den urladdning som kom. Och det var något så ovanligt som mitt i konserten.
(Publicerad först via Rockfoto)
Ricky Eat Acid – Only Girl
Jag såg precis klart hela The Wire för andra gången. Detta urbana gangsterepos fick mig att gräva bland musiken från Baltimore. Det blev mycket hiphop, house och annan swag. Men mitt i allt snubblade jag över Ricky Eat Acid. En ung producentstjärna vars karriär, av allt att döma, är uppåtgående. Mycket tack vare att Jamie xx valde att inkludera en av hans låtar i sin senaste mixtape. Det var en liten remake på Rihannas Only Girl (In The World) och den är tusen gånger bättre än originalet. Den är så mörk och dystopisk att jag skulle inte tveka att låta han göra soundtracket till min kommande film (om jag nu skulle göra en skräckfylld melodram inspelat en regntung natt i New York på 80-talet).
MP3: Ricky Eat Acid – Only Girl
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
A Gap Between – Summernight Runner
80-talet har aldrig låtit så här mycket 80-tal som år 2012. A Gap Between är ännu ett band som influerats av 80-talets skuggsidor, italodisco och neonskyltar. Baserad i Portland slussar han ut den ena neo-noir låten efter den andra. Urbana bilder flimrar för mitt inre. Ett gäng som åker longboard nerför en backe. Ett par som går längst strandpromenaden en ljummen sommarkväll. En smältande glass. En grupp barn som öppnat upp brandposten så vattnet sprutar och bildar en liten regnbåge. Allt i slow motion givetvis. A Gap Between släpper en EP i slutet på april/början på maj via Nueva Forma.
MP3: A Gap Between – Summer Nightrunner
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Skruncha-roo – Deer and I
Danska Nanna Øland Fabricius kallar sig Oh Land när hon gör alldeles utmärkt pop. Hon släppte sitt andra album förra året och det gick dessvärre relativt obemärkt förbi. Men inte för Kyle Vento från Houston. Under namnet Skruncha-roo har han tagit en av Oh Lands låtar och gett den en triphop-behandling som heter duga. Genom att sänka hastigheten, loopa utvalda stycken, sampla enstaka ord och lägga på ett brusande filter har han lyckats göra om låten till ett stycke underbar musik. Det är tungt, sticker ut och är något som passar perfekt dessa regntunga aprildagar. Låten finns inkluderad i den nyligen släppta EPn C’est la vie som du kan tanka ner här.
MP3: Skruncha-roo – Deer and I
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Soso – Happy People (Everything was beautiful and nothing hurt)
Sedan en tid tillbaka har Pirate Bay överlåtit sin banner på startsidan för att promota artister. The Promo Bay kallas det. Och det är ett av vår tids mest kulturbejakande initiativ. Tyvärr har jag ännu inte hört någonting värt att nämna förrän nu. Sophia Somajo eller Soso som hon heter när hon gör musik gjorde de få artister vågar göra – hon skänkte bort hela sitt album gratis. Eller ja, skänker, eftersom du kan ladda ner det här. Sovrumssynth som växer sig till en storslagen produktion trots att hon gjorde allt hemma. Bokstavligt talat. Varför gratis? Varför inte säger jag och så här säger hon själv.
MP3: Soso – Happy People
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
2012: Poptimist #12
Läste någonstans en jämförelse mellan Lemonades musik och Paul Simons Graceland. Snarare tiden efter Graceland, en sorgsen period, som tydligen ynglade av sig på musikscenen i stort. Jag ska inte fördjupa mig i detta, något bisarra, påstående utan enkelt konstatera att Lemonades inta alls låter som Paul Simon. Det låter inte heller som vilken annan man-med-macbook-som-spelar-chillwave:esk-musik. Det här är inte musik du kan koppla av vid sandstranden. Nej, det här är musik du lyssnar på när du går längst en blöt asfaltsgata iklädd en grå hoodie som nästan är svart på grund av det stilla höstregnet.
Bears In Heaven var ett Brooklynband innan det ens var ett begrepp. Nästa år firar de tio år som band och släppte för någon dag sedan sitt senaste album. Det mest elektroniska hittills och som är ett steg bort från deras lite-krautiga förflutna. Bandet har aldrig riktigt släppt sin förkärlek för den elektroniska ljudbilden med diverse synthar och andra beats men konstellationen är klassisk. Du har en trummis, en gitarrist, en basist. Sammanfattningsvis kan man säga att det är nyklassisk musik från ett av New Yorks absolut hipaste områden. Gammal är inte alltid äldst och de har discoeran färskare i minnet än alla kidsen som försöker återuppväcka discon från de döda.
När vi ändå pratar gammal historia kan jag lika gärna slänga in 90-talets technokungar Orbital som är på gång med nytt material. Deras populäritet i technokretsar kan förklaras med duons användning av albumet som ett sätt att förmedla en historia, en helhet vars kontext endast kunde fås i det långa formatet istället för att vara en samling singlar. Fingertoppskänslan har de fortfarande kvar så här många år efter deras storhetstid. De har teamat upp sig med bland annat Zola Jesus och Lady Leshurr som lånar sina röster till varsin låt på nya albumet Wonky. Den första hör du i listan den andra kan du höra i den här skruvande kattvideon.
Listan: Poptimist #12
- Lemonade – Neptune
- Bear In Heaven – The Reflection Of You
- Orbital – New France – feat. Zola Jesus
- Midnight Magic – What They Eyes Can’t See
- Sameblod – UR Road (single edit)
- This Vision – 20th Century
- The Cast Of Cheers – Family
- First Love Last Rites – Walk you home
- Bondage Fairies – Devil
- Willis Earl Beal – Evening’s Kiss
- Övriga poptimister hittar du bland Spotifylistor.
- Twitter: @esaupunktse för musiknytt, @esaualcona för interaktion.
- Vackra bilder hittar du hos Popklotter. Och på Instagram @popklotter
- Glöm inte att gilla esau.se på Facebook för mer intressanta musiknyheter.
- Topp 100 bästa låtar 2011
5x Modern pop
Posted in Musikvideo, Singlar/nytt material
Tagged Dog World, Dreams., EMPT, Polochord, Sekouia
Leave a comment
Teen Daze – The Future
Om jag någon gång kommer att hoppa fallskärm skulle jag vilja ha kanadensiska Teen Daze i lurarna. Förutsatt att lurarna är tillräckligt täta att ingen blåst förstör upplevelsen. Jag skulle vilja uppleva det personerna på omslaget på hans debutalbum (All of Us ute den 22 maj) upplever. Två människor i fritt fall mot en blålila planet. Nu inser jag det orimliga i min önskan så jag får nöja mig med det näst bästa – en liten tur till Debaser. Bor du i Stockholm är det ikväll på Slussen som gäller. Bor du, precis som jag, i Malmö får du vänta tills i morgon. Men väntan kommer att vara värd. Brothertiger kommer att agera förband.
Sameblod – UR Road
Sameblod har bemästrat konsten att krympa ner känslan av en tre månader lång sommar till en fyra minuter lång låt. Jag skrek till lite när jag först hörde UR Road. Ett distinkt “Ja!” och sedan en förklaring varför det är just sådan här typ av musik svensk musikbransch mår bra av. Tyvärr, var det bara katten som var vaken men jag tar hans stilla slickande på sina tassar som att han höll med mig. Nu är det bara att räkna ner till 20 april då deras LP Braided Memos kommer ut via norska Riot Factory.