Njål hade planerat det väl. Han hade ringen i byxfickan. Biljetterna i innerfickan. Flickan i hans liv vid sin sida. Elin. Tillsammans var de på väg till en spelning med Band of Horses i Oslo. Det var deras band, det var deras kväll och ikväll skulle det även vara deras start på en resa i kärlekens tecken. Fjärilar i magen, handsvett och tårar i ögonen. Ikväll skulle Njål fira och Elin säga ja. Ovetandes om vad som inträffade i publiken sjöng Ben Bridwell Marry Song.

Det var tidigare i år och bröllopet hölls för fyra dagar sedan. Men av en händelse såg Njål att Band of Horses skulle spela på en festival i deras hemstad Tromsö. Han funderade inte länge innan han kontaktade dem och förklarade hur han hade friat till sin älskade Elin under deras konsert. De måste blivit rörda av vad de hörde eftersom de överraskade brudparet med att komma till kyrkan och framföra just Marry Song. Drömbröllop har fått en helt ny innebörd.

Tallest Man on Earth – Like the Wheel

Download audio file (Tallest-Man-on-Earth-Like-the-Wheel.mp3)

Bara månader efter andra albumet Wild Hunt tillkännager Leksand-sonen Kristian Matsson att han släpper en femspårig EP som heter Sometimes the Blues is Just a Passing Bird. Än så länge finns albumet enbart på iTunes Store men kommer att släppas fysiskt den 8:e november.

And he said oh my Lord…
why am I not strong?
like the wheel that keeps travelers traveling on
like the wheel that will take you home

The Tallest Man On Earth kan verkligen konsten att gripa tag, dra ut, forma om och balsamera ens själ. Allt på samma gång. Genom en enkelhet driver han fram genom en organisk atmosfär kantad av oskuldsfullhet men med ett ödmjukt hjärta av puraste guld. Utan att krångla till det kan han berätta historier om en natur som ständigt är närvarande. Om ett väsen som är allseende och som finns runtomkring oss. Även den mest hårdnackade ateisten kuvas till att se ett klart skimrande ljus avspeglas i en bäck. Om än för bara tre minuter.

Låtlista:
Little River
The Dreamer
Like the Wheel
Tangle in This Trampled Wheat
Thrown Right at Me

Belle and Sebastian – Write About Love

Download audio file (Belle-and-Sebastian-Write-About-Love-www.esau_.se_.mp3)

Tidigare idag släpptes Belle and Sebastians nya singel Write About Love på deras hemsida för ett begränsat antal nedladdningar. Trycket var enormt, så enormt att deras server låg nere ett tag. Det går enligt uppgift fortfarande att försöka sig på att ladda ner låten fram till midnatt varefter funktionen upphör. Vill man inte vänta man kan gott få den här på bloggen.

Det har inte undgått många av mina läsare att det vankas ett nytt album med världens bästa popband från Glasgow. Det officiella releasedatumet är den 11 oktober. Det är Stuart Murdoch som har skrivit de flesta låtarna men både Mick Cooke och Sarah Martin har hjälpt till. Norah Jones gästar även på spår fem och man kan även höra The Section Quartet på en del spår.

Full låtlista:
I Didn’t See It Coming
Come On Sister
Calculating Bimbo
I Want The World To Stop
Little Lou, Ugly Jack, Prophet John
Write About Love
I’m Not Living In The Real World
Ghost of Rockschool
Read The Blessed Pages
I Can See Your Future
Sunday’s Pretty Icons

Först utfärdar jag en varning om att detta är en lokalnyhet som jag vill ta upp till en nationell angelägenhet. Det handlar om världspremiären för radioprogrammet Pop-Up som tar upp och analyserar populärkulturella fenomen. Programmet sänds av Radio AF, studentradion i Lund och programleds av ingen mindre än undertecknad.

Men varför skall just du, musikälskande och bloggläsande människa vilja lyssna på ett obskyr litet program på en lokalradio? Frågan är retorisk. Jag tänker inte besvara den här. Jag tänker inte skriva. Däremot tänker jag säga det till er, live, från en studio i en liten skånsk stad med flest antal högskolepoäng per capita.

Världspremiären äger rum redan ikväll klockan 17.30 och kommer att sändas varje tisdag hela hösten. För er inom räckhåll gör bäst i att damma av sin gamla transistorradio och ratta in frekvens 99,1. Ni andra som befinner er i andra delar av världen och i ett annat århundrade kan gott lyssna på webben.

I alla fall om man får tro korrespondensen mellan dem och Festivalrykten.se. I korthet har den kompakta tystnaden från The Embassy varit så påtaglig att det har gjort fysiskt ont i vissa pophjärtan. Hur skall man annars förklara uppkomsten av band som The Sound of Arrows eller Adventure Of? Eller hur skall man kunna undgå Studios sidoprojekt The Crêpes där Dan Lissviks karaktäristiska stämma sjunger över ett facilt gitarrkomp och där Embassy-Fredrik har ett finger med i produktionen? Nu gör The Embassy ett av sina sällsynta livespelningar på konstepedimin i Göteborg den andra oktober. Även GAFFA rapporterar detta.

MEN (detta är ett så pass stort men att det krävs versaler) Konstepidemin har själva inga uppgifter om en eventuell spelning i deras regi, ingenting står att finna på deras hemsida. Det behöver inte betyda att The Embassy inte kommer att spela, men ett rykte är ett rykte och vi har dessutom att göra med ett utav Sveriges mest opålitliga popband. De tänker släppa en singel i höst samtidigt öppnar de upp för ett eventuellt album nästa år. Men fortfarande är ovanstående singel C’est la Vie C’est Embassy det enda konkreta beviset på att de fortfarande existerar.

Kan inte alla måndagar börja med en halvtimme tillsammans med Belle and Sebastian? Tyvärr har vi inte det privilegiet men väl äran att få spendera denna måndagmorgon tillsammans med dem. I denna halvtimmeslånga får vi höra två nya låtar; I Want The World To Stop och I Didn’t See It Coming samt en kort intervju med bandet men även en liten sketch om musikindustrin och fanbilder.

Sent om sider ger jag er en underbar lista att runda av kvällen med, häll upp ett glas rödvin, luta tillbaka er i er favoritfåtölj och låt era öron föra er till platser ni inte visste fanns. Det är en personlig garanti att The Middle East kommer att ta er på en upptäcksfärd i de mäktiga Redwood-skogarna. Trots att han kommer från den lilla staden med det obskyra namnet Townsville i Australien. Han är Bob Dylans förlorade son, han är brodern som The Tallest Man On Earth aldrig fick, han är skägg. Rakt igenom. Svenska Laurel Music som är ett samarbete mellan Tobias Isaksson och Malin Dahlberg (Douglas Heart) kommer garanterat att hålla er i handen på vägen till din egen barndom. I samma mörka anda kommer Anthony & The Johnsons att tacka er för er kärlek ni visat. Summer Camp kommer att förse er med vackra bilder, Club 8 kommer att visa er himlen och Zola Jesus kommer att visa er natten. Allt detta och mycket mer i veckans poptimist.

Listan: Poptimist #12

MP3: Summer Camp – Round The Moon

Och du, gissa filmen.

The Drums – We Used To Wait (Arcade Fire Cover)

Download audio file (The-Drums-We-Used-To-Wait-Arcade-Fire-Cover.mp3)

Det har knappast undgått någon med bra musiksmak att Arcade Fire har växt sig så pass stora att de har fått sin fösta listetta med sin nya skiva. För tillfället råder det en AF-hype i indievärlden vilket, har det nu visat sig, är på gott och ont. Det goda är att Arcade Fire får det erkännande som bandet förtjänar men det onda är att andra band vill rida på vågen. Under förra veckas Reading Festival gjorde The Drums en cover på We Used To Wait för BBC live lounge sessions räkning. Resultatet? Förfärligt. Inte nog med att de gör en uptempo version av låten som låter förjävlig så verkar de ha missförstått Arcade Fires tanke med att göra upp med sin barndom snarare än att våndas över att bli vuxen. Nu är The Drums begåvade och kompetenta musiker. Jonathan Pierce med vänner kan sin surfpop men verkar inte helt hundra på sin villaförortspop.

Årets kvinnliga liveartist: Robyn
Årets manliga liveartist: Lars Winnerbäck
Årets livegrupp: Kent
Årets konsert: Tokio Hotel
Årets festival: Peace & Love
Årets svenska låt: Oskar Linnros – Från och med Du
Årets utländska låt: Tokio Hotel – World Behind My Wall
Årets genombrott: Oskar Linnros

Vi brukar oftast förknippa början av ett år med galor av alla de slag, musikgalor icke undantaget. Rockbjörnen har alltid, oförklarligt, gått sin egen väg och delar ut “årets” priser innan året ens är slut. Faktum är att det återstår fortfarande en tredjedel av året och hösten är som brukligt alltid fyllt med spännande skivsläpp. Varför arrangörerna bakom Rockbjörnen väljer att dra ett streck vid augustislutet och utse första september som nyårsafton är för mig främmande. Mig veterligen har galan alltid legat under vinterhalvåret sedan starten 1979.

Januari är annars en galatät period med både P3 Guld och Grammis. Möjligen ville Rockbjörnen inte drunkna i glasen från de större kalasen. Möjligen ville Rockbjörnen vara först med att utse “årets artist.” Möjligen vill de agera en indikator på vad som komma skall. Faktum är att hela 2009 försvann ur folks medvetande när de beslutade att skjuta galan på framtiden. Det enda som kan kopplas till fjolåret är Tokio Hotel och möjligen Peace & Love.

Vann rätt artist/grupp? Det enda rätta svaret ser jag på första priset, årets kvinnliga liveartist, där Robyn helt klart står som en självklart vinnare. Finns det fler kvinnliga liveartister som är lika sexigt kaxiga och gulligt farliga? Tveksamt. I övrigt så är vinnarna ett skämt. Ett stort patetiskt skämt. Nej, Winnerbäck förtjänar inget pris överhuvudtaget eftersom han gör sig inte bra live. Inte alls. Mina egna favoriter Kent förtjänar inte heller en Rockbjörn. Under nästan hela 2010 Rockbjörnens 2010 har de framfört den ena usla konserten efter den andra. Taskigt ljud, dålig samspelthet och en trött Jocke Berg. Liveframträdandena lyfte dock efter senaste skivsläppet.

Vad jag tycker om “Rockbjörnens kung” vill jag helst inte gå in på. Jag vill inte sparka på den som redan ligger ner i mina ögon.  Rockbjörnen är en patetisk gala, med artister som inte förtjänar att hyllas och vars nomineringar är så fantasilösa att man blir mörkrädd. Svenska galor visar gång på gång att de inte vet någonting om den utländska marknaden och därför bör de avskaffa “årets utländska” priset. Skäms!

Fredrico Mancuso är en italiensk grafisk formgivare som har specialiserat sig på minimalistiska affischer. Han har bland annat gjort en del minimalistiska posters för olika filmer. Han arbetar sedan sju år tillbaka på en liten italiensk webb-byrå där han får utlopp för sin kreativitet. Alldeles nyligen gjorde han affischer till några musikvideos. Det är imponerande i all sin enkelhet. Devisen “less is more” har plötsligt fått en helt annan mening.

Här är videorna han tolkat i sina affischer:
Depeche Mode – Enjoy The Silence
Red Hot Chili Peppers – Scar Tissue
Michael Jackson – Thriller
The Chemical Brothers – Hey Boy Hey Girl
Madonna – Frozen
Daft Punk – Around The World
Jamiroquai – Virtual Insanity
Beck – Devil’s Haircut
Beastie Boys – Sabotage
The Buggles – Video Killed The Radio Star

Håkan Hellström – Två Steg Från Paradise (13 oktober)
Kan man längta mer efter ett album än det här? Knappast. Håkan har höjts upp till den lilla klick människor vars förnamn räcker utan att lägga till ett prefix som robinson- eller idol-. Det är ingen tvekan om att det kommer att bli tokbra.

The Concretes – WYWH (6 oktober)
Första singeln Good Evening var en försmak på hur den kommande skivan kommer att låta. Trots sin indiesvåra spelning på Popaganda ser jag fram emot skivan. Det skall bli kul att höra på ett mer organiskt The Concretes.

Lo-Fi-Fnk – TBA (TBA)
Lyssna på singlarna Sleepless och Marchin’ In för att få ett smakprov på hur nya, fräscha, Lo-Fi-Fnk låter.

Robert Svensson – You’re a wasteland honey (26 oktober)
Vi sörjer fortfarande Mixtape & Cellmates bortgång men redan i maj såg vi en ny stjärnas tändas. Robert Svensson tillika medlem i M&C släppte då sin EP Beat och fick mig återigen att tro på dansmusik. Nu kommer äntligen fullängdaren.

Säkert! – Facit (15 september)
Annika Norlin borde få nobelpriset i litteratur för sina texter som är mer som små, komprimerade, berättelser än faktiska låttexter. Det bevisade hon när hon sadlade om och bytte Hello Saferide mot Säkert och bytte engelskan mot norrländska.  Lyssna på singeln Fredrik vars video kom i dagarna.

Robyn – Body Talk Pt 3 (TBA)
Behöver jag säga något? Nä, tänkte väl det.

Korallreven – The Truest Faith (TBA)
Den Sonic-bekante musikjournalisten Martin Joons teamar upp sig med Johan Duncansson från The Radio Dept. och skapar belearisk framtidspop under namnet Korallreven. Ja, det är faktiskt bättre än all annan belearisk musik du hört. Lyssna på den ettåriga b-sida Loved-Up och den senare The Truest Faith.

Summer Camp – Young EP (6 september)
Från min favoritö Storbritannien kommer det här fantastiska bandet som släpper sin första EP om bara ett par dagar. Myspop när den är som bäst. Läs vad den eminenta musiktidningen The Line Of Best Fit skriver om sagda band.

Belle and Sebastian – Write About Love (11 oktober)
Trots att jag var en av dem som blev stungen (sex gånger) av jordgetingar under deras Popaganda-spelning stod jag kvar och insöp en bit av min tidiga ungdom. Jag blir fortfarande lite tårögd när jag tänker på att de är tillbaka. Det finns en kort film och en förhandslyssning på första singeln.

Anthony & The Johnsons – Swanlights (11 oktober)
Är inte så förtjust i killen egentligen, men nya singeln Thank You For Your Love är mycket bättre än vad jag trodde.

Death Cab For Cutie – TBA (TBA)
Efter Twilight-framgången, filminspelning, Gibbards giftemål med Deschanel och en hel del andra saker under förra året var tanken på en ny skiva inte aktuell. Trots en del turnerande i år så skrev Chris Walla att inspelningarna är klara. Mycket, mycket spännande

Fleet Foxes – TBA (TBA)
Det var ett tag sedan frontmannen Robin Pecknold talade om att bandet tänker följa upp 2008 års skäggsuccé med ett andra album 2010. Men livet verkar röra sig långsamt hos Seattle-gruppen som fortfarande inte har gjort ett ljud ifrån sig. Vågar man hoppas?

Röyksopp – Senior (13 september)
De praktiskt taget formade norsk electro och följer nu upp sitt tredje album Junior med ett fjärde som föga förvånande heter Senior. Varför det heter så kan du läsa på deras hemsida. Här kan du se en video om en hemlös man och en äldre herre.

Här är videon till Spöken som basisten Ted Malmros har gjort:

Och originalet av Band of Horses: