Vi snackar Death Cab For Cutie. Vi snackar nytt album. Vi snackar maj. Förhoppningsvis kommer detta albumet bli mycket bättre än “Narrow Stairs” från 2008. På deras hemsida står det att albumet kommer att heta “Codes And Keyes” och släppas den sista maj. Klippet nedan är ett utdrag från en intervju gjord av BBC Radio med gitarristen Chris Walla där han bland annat avslöjade att första singeln heter You Are A Tourist och att bandet experimenterar med synthar och reverb.

Man har alltså lagt ner de malande gitarrerna och börjat nosa på det elektroniska. I vanliga fall hade jag suckat och sagt “inte ännu ett band” men som trogen Ben Gibbard-fan ser jag det ur en annan synvinkel. Jag älskar trots allt The Postal Service och om Death Cab går mer åt det håller blir jag bara glad. Vi får helt enkelt se vad som händer i framtiden. Räkna med att jag lägger upp singeln så fort den finns ute.

Nu är det äntligen dags för lite förortskrig – på riktigt! Ni minns kanske att Spike Jonze regisserade videon till Arcade Fires The Suburbs. En brutal musikvideo där han verkligen tog textraderna So you’re standin’ on the opposite shore / But by the time the first bombs fell / We were already bored / We were already, already bored väldigt bokstavligt. Nu har det visat sig att videon är en trailer för den 30 minuter långa kortfilmen av sagda regissör som har premiär på lördag under Berlins filmfestival. Filmen är skriven av Spike Jonze, Will Butler och Win Butler. Jag kan knappt vänta tills man kan få tag i den i handeln. Ovan ser du den officiella filmpostern och nedan ser du musikvideon. För mer info klicka här.

Karen O, sångerskan i både Yeah Yeah Yeahs och Karen O and the Kids, gör reklam åt Absolut Vodkas nya smak: Wild Tea (oklart om den kommer till det svenska sortimentet.). Karen O har bara hörts i filmer och serier de senaste åren. I föga smickrande produktioner som både Jackass 3D och Glee. Dock fick vi se och höra en annan sida av henne nr hon gjorde musiken till Spike Jonze’s Where The Wild Things Are (2009). Nu dyker hon upp, lika cool som vanligt, som Absolut Vodkas posterflicka. Hon insisterade dock på att arbeta tillsammans med fotograferna Warren du Preez och Nick Thornton – ett konstnärligt samarbete av rang. I klippet nedan säger Karen O att hon ville kliva ur sin trygghetszon och tillåta sig vara mer intermedial; ergo hon ville förföra sin publik genom olika medier utan att vara begränsad till musiken. Hon fick mig på fall direkt kan jag ärligt erkänna.

Från Arvikafestivalen:

Vi vill börja med att rikta ett världsrekordstort tack till er alla! Sedan vi gick ut med manifestet för tre veckor sedan har både maillåda, facebookgrupper och forum översvämmats med glada människor. Det har varit otroligt vackert att få den responsen. Vår pepp för att göra Arvika 2011 till den bästa Arvikafestivalen någonsin har växt från enormt till oöverskådligt stor. Vi älskar er!

Många av frågorna vi fått har förstås handlat om programmet, därför kommer här lite mer info om hur vi tänker med det

Musiken har alltid varit, och kommer alltid att vara, navet i Arvikafestivalen. Vi vill att Arvika i framtiden i grova drag ska bestå av fyra olika delar.

1) Synthen, med alla underbara variationer, såsom synthpop, ebm, futurepop och industri, etc.

2) Dansmusiken har en lång historia hos oss och här vill vi hitta tillbaks till det gamla, samtidigt som vi vill ha in mycket nytt. Orion kommer återigen att influeras av massivtyngre kraft och kommer ha fokus i bl.a. techno, trance, tech house & progressive house. På övriga scener kommer mycket annan dansmusik att flätas samman med det ”vanliga” programmet. Här kommer man kunna hitta allt från electro och elektropop till mer discoinfluerade akter.

3) Indie. Ett snårigt begrepp, men i vår mening olika typer av alternativ pop och rock. Tyngdpunkten ligger dock även här på elektroniskt.

4) Pop. Mer lättsmält, traditionell (gärna dansant) popmusik är ett måste på en festival och ett måste på Arvika.
Exakt fördelning är inte spikad, men i nuläget arbetar vi utifrån att 30% synth, 30 % dans, 20% pop och 20% indie är en kärleksfull kombo. Detta kan komma ändras pga av tillgänglighet på artister, men någonstans i de regionerna kommer det att ligga.

Den röda tråden är helt klart elektronisk musik. Oavsett om du är synthare, gillar electropop, gillar att festa, gillar trance, techno, electro, gillar människor, naturen, gillar pop, gillar tokiga franska teatergrupper eller house… ska Arvika vara platsen dit du tar med ditt tält, bor på fält i en vecka och träffar människor som är ute efter precis samma sak som dig – ha kul! Vi har börjat lägga bud på artister och den första bokningen är klar! Vi hoppas kunna gå ut med några artister i samband med biljettsläppet den 31 januari. Undersökningen som vi skickade ut har varit och kommer att vara otroligt värdefull för oss när vi lägger bud på artister.

Biljetterna släpps på måndag, den 31 januari kl 18:00 för 495 SEK, i begränsad upplaga, på hemsidan som vanligt

Ps. Fortsätt att höra av er! Det kommer så tokigt många mail nu så vi hinner inte svara på riktigt alla, men vi läser dom allihopa!

Festivaler måste börja tänka på musiken och inte på publiken, att en tydligare profilering måste till för att en festival ska överleva. Hultsfred gick i graven på grund av detta. Vid sidan av en god budgethantering är en festivals viktigaste mål att skapa en identitet. Arvikafestivalen är inte något undantag. Något de verkar ha förstått tillslut. Så här skriver det på sin hemsida:

Arvikafestivalen har drivits av engagerade eldsjälar sen 1992. Festivalen har växt från en, i festivalsammanhang, parentes på 2 000 besökare till en av Sveriges största och äldsta festivaler med ett publikrekord på 22 500 besökare (2009). Vi har alltid drivits av viljan att göra en festival som vi själva tycker om – ett alternativ till de bredare evenemangen runt om i landet. På vägen har dock något gått väldigt snett.

Den 21 september 2010 försattes Arrangemangsföreningen Galaxen i företagsrekonstruktion. Detta var ett sista försök att rädda en förening vars festival hade gått back ca 7 miljoner kronor över två år. Allt talar nu för att rekonstruktionen och ackordet kommer att lyckas. Vi är väldigt lättade över att festivalen återigen har en framtid, men dessa kristider har verkligen fått oss att fundera på hur det kunde gå så fel. Vi har kommit fram till ett antal saker:

I) Förlåt.

II) Vi ska sluta försöka vara något vi inte är. Från och med nu kommer vi bara boka musik som hör hemma i skogen.

III) Vi har tagit alldeles för stora ekonomiska risker. Från och med nu ska vi göra det vi är bäst på. Boka intressant, alternativ musik som inte riskerar festivalens ekonomi.

IV) Vi har tappat vår musikaliska profil. Det var aldrig vår strategi, men så blev det. Vi tänker renodla Arvika igen och hitta tillbaks till rötterna.

V) Vi har blivit för stora. Vi vill tillbaka till det intima, kärleksfulla och unika. Ambitionen 2011 kommer ligga nånstans mellan 5 000 – 10 000 besökare.

Vi kommer självklart att återkomma med utförligare tankar om program och profil osv. Men vi hoppas att detta tills vidare gör att ni känner er lite tryggare. Biljetterna släpps i alla fall den 31 januari och kommer till en början att kosta 495 kr. Vi siktar på ett slutpris på 795 kr.

Sammanfattningsvis kan man säga så här: Nu kör vi. Ses i leran!

Ps. Arvikafestivalen 2011 äger rum den 14 – 16 juli

Ps2. Om ni vill säga något till oss, eller kanske bara vill tipsa om något band vi inte ska glömma, hör av er på hej@arvikafestivalen.se

I somras kunde ni följa följetongen angående Contra-flickans stämmning mot Vampire Weekend här, här och här. Det amerikanska rättsystemet rör sig inte särskilt snabbt och det dröjde innan man hörde vad som skulle hända. Mycket har hänt här på bloggen som har gjort att jag inte haft tid att gräva vidare. Men så av en händelse läste jag en artikel i The Village Voice som publicerades 30 november. Ni gissade rätt, den handlar om Vampire Weekend.

En intervju i Fairfield Citizen slog hål på fotografen Tod Brodys historia. Eftersom Vampire Weekend köpte bilden lagligt av Brody är nu både bandet och omslagsflickan Ann Kirsten Kennis angelägna att höra mer från honom. Men enligt The Village Voice vet ingen vart han befinner sig. I normala fall måste de officiella papprena, som säger att man är tvungen att komma in till rätten, ges personligen. Ni känner säkert till det från alla filmer ni har sett. ”You got served” är ett populärt uttryck för det här. Men nu har rätten beslutat att skicka papprena via mail. Svarar han inte kommer han att dömas utan att få möjlighet att svara på anklagelserna.

To be continued…

Robyn har skapat en interaktiv sida där du kan skapa, utifrån låten We Dance To The Beat, ditt egna beat. Det är faktiskt ganska roligt och enkelt. Man navigerar genom olika små klipp som representerar ett unikt beat och lägger således på egna ljud över låten. Eller så skapar man en helt egen låt. Kolla in mitt bidrag här.

I ett pressmeddelande säger The Ark att de har nått vägs ände med artisteriet och att det är dags att lägga av. Men till våren åker bandet ut på en klubbturné och sista chansen att uppleva The Ark live blir under sommarens turné som startar i slutet av maj. I februari släpper de en samlingsskiva som sammanfattar deras 20 år som band.

“Efter sommarturnén kommer vi lägga ner bandet. Vi känner att vi uträttat det vi skulle artistiskt och att det nu är dags att gå vidare i livet. The Ark har varit en väldigt stor del av våra liv och kommer alltid betyda mycket för oss. Därför vill vi göra vårt 20-års jubileum 2011 till en rejäl avskedsfest. Samlingsskivan summerar vår karriär och våra största hits. Vårturnén kommer att bli en present till fansen då vi återvänder till scener vi stått på genom åren för att bjuda på intima och unika konserter. På detta vis vill vi hylla dem som varit med om att skapa The Ark som fenomen. Sommarens turné blir ett fyrverkeri av hits, allsång och bombasm. Vi ses nästa år!”

The Ark, december 2010.

När jag nåddes av nyheten blev jag inte förvånad. Deras senaste skiva “In Full Regalia” kan omöjligt ha sålt bra. Kvalitén på musiken var minst sagt diskutabel. Genom att de senaste åren succesivt bryta ner sin subversiva glamrock-image till förmån för melodifestival, allsång och folkkärlek, har de urholkat sin egna drivkraft. De målade in sig i ett hörn. Samtidigt blev många i bandet fäder, skaffade familj och fick andra lojaliteter än tidigare. Ola Salo svävade ut i en musikal om en skäggig hantverkare innan han också fick en dotter. Personligen hade bandet tjänat på att avsluta karriären innan “In Full Regalia” eller ännu hellre innan “Prayer For The Weekend.”

The Ark har betytt mycket får många under en lång tid. Det är alltid sorgligt att säga hej då till band man växt upp med. Nu ringde någon och sa att natten var över. Nu kan de börja leva sina lev innan de blir mycket äldre.

Konsertplatser och datum hittar ni här.

Den digitala tidsålderns framfart öppnar upp för fanzinets renässans. Det har Masahiro Nomura visat. Hans DIY-skivbolag abcdefg*record i Japan har skapat ett nytt interaktivt PDF-magasin för iPaden. Jag förstår inte japanska men jag behöver inte veta vad det är för innehåll för att veta att det här är framtiden. Medan man läser de olika artiklarna kan man lyssna på artisternas låtar allteftersom man bläddrar. Det är snyggt, häftigt och ytterst innovativt.

Ladda ner ditt egna exemplar här.

P+M magazine 03 FREE MP3 Compilation & Interview
01. bordeauxxx – Heartstrings (UK)
02. Seapony – Dreaming (US)
03. The Momeraths – The Boyfriend Song (UK)
04. Pocket Satellite – Toy Train (UK)
05. Maren Parusel – Days In Universe (US)
06. The Earth Earth – misunderstanding (JP)
07. New Socks – Trampoline (US)
08. Murder Mystery – Change My Mind (US)
09. Paper City – Paris In The Wintertime (US)
10. Viking Dress – Lalie’s Game (FR)
11. When Nalda Became Punk – Summer, you and me (ES)
12. roly poly rag bear – kimigaumaretara (demo) (JP)
13. naivepop or petitfool – Sunday Morning (PMmix) (JP)
14. pasteboard – eternal light (demo) (JP)

Idén är briljant bortom all rimlighet. Vill du hjälpa mig att göra detta möjligt här i Sverige? Maila mig (info@esau.se) eller posta en kommentar. Vi skall ta musik-Sverige med storm.

Så här i topplistetider kan man ibland komma på sig själv att börja tänka på vilka album man vill lyssna på. Eller snarare vilka album man längtar efter. Musiksiten Stereogum har listat deras 50 mest efterlängtade album 2011. Det finns sannerligen en hel del godbitar att se fram emot. Personligen ser jag fram emot nya skivor med bland annat Death Cab For Cutie, The Strokes, Cut Copy, Lykke Li och The Shins. Se hela listan här.

Vilka album längtar du efter?

Obs! Detta är en lokal tävling!

Carl Norén är kanske känd för de flesta som förgrundsfiguren i bandet Sugarplum Fairy. Borlängesonen, som också är lillebror till Mando Diao-sångaren Gustaf Norén, är nu aktuell med en solokarriär. I februari släpper han albumet Owls och första singeln The Anger har redan fått flitigt med speltid på landets radiostationer. En video till låten hittar du här.

Musik behöver inte vara dyra biljetter, feta ljudanläggningar och ändlösa soundcheck. Det kan också vara en spontan konsert i en studentkorridor. Sagt och gjort. Tillsammans med Radio AF och AF Bostäder kommer Carl Norén att lotta ut en intim spelning till en korridor i Lund.

− Man får gå in på vår hemsida och ge en slipad motivering till varför Carl ska komma till just ens korridor, säger stationschefen Christian Lagebrant.

Vinnande korridor offentliggörs tisdag 30 november mellan kl 14-16 i programmet Studio 3. Vinnaren kan se fram emot en kväll av akustiskt röj mitt i matoset.

Radio AF (Lunds studentradio)

Nosotros sólo queríamos haceros un regalo. O dos. O más bien uno o dos el primer día de cada mes. Como un single de siete pulgadas, pero sin pulgadas. Así que adelante, todo vuestro. Disfrutadlo y compartidlo con vuestros amigos y familiares. Y si nos escribís para contarnos lo que se os ocurra pues mejor aún.

–

Nej, det är ingen dejtingklubb. Det är det spanska skivbolaget Bubbletone Discos digitala satsning. En satsning som inte bara ligger i tiden utan även är innovativ och uppmuntrande. Tanken är att de ska lägga upp en singel varje månad för gratis nedladdning. För tillfället finns det fyra låtar, från The Arctic Flow och Skittle Alley till Fireflies och The Yellow Melodies. Det är värt att kika in Club 7 en gång varje månad för att lyssna på ny popmusik.

–

All we wanted was to give you a present. Or two. Or one or two the first day of every month. Just like a seven inch single, except for the inches. So go ahead, it’s all yours. Enjoy and share with your friends and family. And even better if you want to write and tell us whatever you feel like.

Det är endast några månader kvar till galatiderna vid årsskiftet. Ännu en aktör sällar sig till hyllningskören. Den svenska musiktidningen GAFFA har gjort slag i saken och bestämt sig att hylla både band och soloartister. Läsare kan nu gå in på hemsidan och rösta på vem man vill ska vinna. 12 priser skall delas ut, sex till svenska akter, fem till utländska och ett specialpris som delas ut av redaktionen. Vinnarna offentliggörs i GAFFAs januarinummer 2011.

Personligen såg det ut som att redaktionen hade tänkt till vad gäller de utländska banden, både Best Coast, Zola Jesus och The Drums fanns med bland de nominerade. Bland de svenska var det väldigt väntade nomineringar, alltifrån Håkan Hellström till Robyn, från Salem Al-Fakir till Oskar Linnros. Frågan är om de har lagt sina krafter alltför mycket på de utländska artisterna? Det är visserligen en klar förbättring mot en annan svensk rockgala. Att folk får rösta är ett tecken på demokratisk anda och att man värnar om läsarna. Personligen vill jag ha jurybaserade galor och prisutdelningar.

Vi får se hur det kommer bli. Jag återkommer i januari.

Den här dokumentären skildrar det turbulenta livet kring bandet och dess excentriske sångare Jim Morrison under åren 1965—1971. Hundratals timmar av aldrig förr visat arkivmaterial från klassiska konserter och bandets privata filminspelningar har klippts ned till 90 minuter fascinerande rock’n roll—historia, som både slår hål på och befäster de många myterna om legenden Morrison. Johnny Depp leder oss genom filmen.

Thom Zimnys 90 minuter långa dokumentärfilm ”The Promise” beskriver tillkomsten av Bruce Springsteens och hans E Street Bands platta ”Darkness of the Edge of Town” som kom ut 1978. Filmklippen spelades in mellan åren 1976 och 1978 och släpps tillsammans med flera tidigare outgivna låtar och filmer i början av november.

Roger Sargent, The Libertines favoritfotograf, låg bakom den ikoniska framsida på deras andra album från 2004. Nu har han fått äran att göra en dokumentärfilm om bandet. Det har gjorts en del biografier om bandet och deras uppgång och fall. Nu blir det en unik dokumentation och skall handla om comebacken. Roger Sargent följer bandet genom att “komma ut”, deras comeback-konsert på Reading/Leeds Festival och mer därtill.