Det finns en skara människor därute som med enkelhet skulle kunna beteckna som den avancerade popens avante-garde. Ett slags The Avengers inom kontemporär musik. Personer som tänker ett steg längre med sin musik. De godtar inte den konventionella uppbyggnaden av musik. De ratar den klassiska uppsättningen: gitarr, trummor, bas till förmån för elektroniskt framställda ljud. Elektronisk dansmusik på valium. Jag tänker på AlunaGeorge, Purity Ring, Jamie Woon, James Blake, Laurel Halo och ja, ett dussin andra. Det senaste tillskottet heter Twigs. 22-årig londonbo med ett sinne för det teatraliska, mörka, pythonlika i musik. Subtil normbrytning. Hypnotiserande vackert. Trots att puritanen skulle säga att hennes musik är redan gjord, lånad från triphop och hiphopens instrumentala delar, känns ändå som att hon är någonting stort på spåren.
