Laurel Halo är en artist i ordets rätta bemärkelse. Hon är en person som med sin konst lyckas penetrera den konventionella musikbubbla vi nördar ibland fastnar i. Hennes skapelse lägger sig inte bara ner och låter sig konsumeras, nej den fastnar likt klister på våra trumhinnor och tar oss med på en resa som transcenderar både tid och rum. Ina Cube som hon heter tog namnet Laurel Halo eftersom det påminde henne om tv-spelet. Och precis som huvudpersonen Chief slår Laurel Halo sig fram på sin egen väg för att rädda världen från horderna av kommersialism och visar att det fortfarande går att skapa någonting nytt.
Det hörs tydligt att Liars har haft en resa som förändrat dem i grunden. Under debutåret 2001 spelade de mest punk, noise och annan gitarrbaserad fuck’em-all-musik. Nu, elva år senare, släpps deras sjätte album WIXIW (uttalas tydligen: wish you) vars ljudbild är starkt betonat på den mer experimentella delen av den elektroniska musikscenen. Att skiva fick heta ett palindrom av ett påhittat ord har sin förklaring i att bandet kände sig fast i en kreativ loop. Hur mycket de än försökte gå framåt hamnade de alltid där de började. Ingenting ont utan någonting gott. Loopen hjälpte bandet att hitta en mer avskalad och mystisk ljudbild som de trivs i allra högsta grad med.
Johanne Swanson från Wisconsin har precis slätt en sjutums EP med fem låtar under namnat Yohuna. Hennes new wave-eska musik lyfter blicken från skorna och upp mot stjärnorna. Detta stargaze är lika vackert som hjärtskärande. Det finns en längtan, en saknad, i musiken som får även den starkaste av personer att vackla till. Musiken är otroligt naken och utlämnande i all sin lo-fi enkelhet. Trots den till synes simpla uppbyggnaden vågar jag påstå att de skulle hålla om hon drog ut dem till den dubbla eller till och med tredubbla längden. Episka låtar som skulle passa till vilket soundtrack som helst.
Listan: Poptimist #21
- Liars – No.1 Against the Rush
- Laurel Halo – Thaw
- Yohuna – Mateo
- Matthew Dear – Her Fantasy
- Trust – Shoom
- Young Galaxy – Shoreless Kid
- D’eon – Now You Do
- Radiant Dragon – Terminal
- Hortlax Cobra – Berlin
- We Have Band – Tired of running
- Övriga poptimister hittar du bland Spotifylistor.
- Twitter: @esaupunktse för musiknytt, @esaualcona för interaktion.
- Vackra bilder hittar du hos Popklotter. Och på Instagram heter jag Popklotter.
- Glöm inte att gilla esau.se på Facebook för mer intressanta musiknyheter.
- Topp 100 bästa låtar 2011
- Poptimister 2011
Prefab Sprout har inte precis tagit den snabbaste och rakaste vägen till framgång utan tvärtom på ett nästan systematiskt sett krånglat till saker och ting när detta varit möjligt. I den meningen är det kanske otroligt att bandet över huvud taget lyckats ta sig fram till oss skivlyssnare – men herrens vägar är ju som bekant outgrundliga…Bandet började först som en trio, med bröderna Paddy och Martin McAloon och Paddys flickvän Wendy Smith. Paddy spelade gitarr och Martin bas och Wendy delade sångsysslor med Paddy. Deras första singel Lions in My Own Garden (Exit Someone) gavs ut under sommaren 1982 på egna etiketten Candle. Sedan bandet därefter fått kontrakt med Kitchenware Records återutgavs singeln året därpå, så också uppföljaren The Devil Has All the Best Tunes släpptes. Den första fullängdaren Swoon från 1984 får vi idag betrakta som en litet onödigt detaljerad platsansökan. De bitvis komplicerade och sammansatta harmonierna, de växlande takterna, Martins funkspretiga basspel och alla ordkaskader, gör att det är inte så litet svårt att utan full koncentration hänga med på resan. Emellertid, bandets kanske mest framträdande signum, växelsången mellan Paddy och Wendy, som lättsamt viskar fram sin ekande sång på en ängels vis, är dock redan här fullt utvecklad.