2011: Årets album

Listan: Årets 25 bästa album

#25. Crystal Stilts – In Love With Oblivion
Med en röst som är kusligt lik Ian Curtis och en traditionell garagerock-attityd förgyllde Crystal Stilts mitt år med en indierock som kändes fräsch i sin konventionella kostym.

 

 

#24. David Lynch – Crazy Clown Time
Som en förlängning av hans filmer har Lynch gjort det ingen trodde – ett fullt godkänt, ödesmättat och vansinnigt album. Man kanske måste vara hög för att uppskatta det men när han säger att det är en bra dag så tror jag honom.

 

#23. Pallers – Sea of Memories
Jag må ha skrivit en ljummen recension men duon förtjänar sin plats på den här listan. Om det är bristen på den här typen av svenska band eller om Sea of Memories är en underskattad skiva låter jag vara osagt.

 

#22. Neon Indian – Era Extrana
Då ångrade jag att jag inte köpte en endagsbiljett till Emmabodafestivalen för att se Neon Indian. Jag ångrar det fortfarande. Men inte lika intensivt, jag hade inte velat förstöra min kärlek till den här skivan.

 

#21. M83 – Hurry Up, We’re Dreaming
En av mina favoriter som beslöt sig för att öka tempot och få hela världen att dansa. Synd att fransmannen Anthony Gonzalez inte kunde begränsa sitt låturval. Man börjar gäspa efter halva.

 

#20. Deportees – Island & Shores
Årets svenska artist enligt många, hyllad för sin perfektion, fullpott i diverse välrenommerade musiktidningar och till och med nyhetsmorgonintervjuad. Men nej, Deportees är inte så bra. Bra, men inte så bra.

 

#19. Bon Iver – Bon Iver
Om man kunde gifta sig med en röst hade jag friat till Justin Vernons. Nuff said.

 

 

#18. My Morning Jacket – Circuital
Jag trodde inte det fanns någon annan kaftanklädd hårig björnman med silkeslenröst men då hade jag glömt Jim James. Änglakörer sjunger inte lika vackert som han. Tillsammans med sitt band skapar de inte enbart musik utan utför helbrägdagörelse för hela slanten.

 

#17. Azure Blue – Rule of Thirds
Wow, det här kom väldigt oväntat och var väldigt uppskattat. Tobias Isaksson återuppstår som en artist värdig att hålla ett extra getöga på. Kan sätta min högra arm på att detta kommer bli till perfektion under en livespelning.

 

#16. MillionYoung – Replicants
Calypso på 2000-talet. Att lyssna på Replicants är som att transformera hela världen till ett kalejdoskop där varje invånare dansar tills svetten lackar och där varje andetag är en enda färgglad såpbubbla av eufori.

 

#15. The Sound of Arrows – Voyage
Vem har sagt att storslagen produktion per automatik måste vara dålig? Kanske om vi pratar om Michel Bay. Lyckligtvis gör vi det inte. Det här är som slutscenen i The Never Ending Story när Bastian rider på Falcor genom hela Fantasia. Så. Jävla. Underbart.

 

#14. Active Child – You Are All I See
Soulsmörig elektronisk pop är inte någonting negativt längre. Särskilt inte om det formas till en spröd porslinstunn melodi där det enda som förhindrar en explosion är en tyst, vemodig och sårad röst. Och Chad Valley remixen är to die for.

 

#13. James Blake – James Blake
Dubstep goes indie. Hur ska man annars bäst förklara James Blakes intåg i hörlurar, kyrkor och våra hjärtan? Han må tacka Feist för sin dunderhit men skivan kan gott stå på egna ben och motta folkets jubel.

 

#12. Toro Y Moi – Underneath The Pine
Chazwick Bundick är mannen med det konstiga namnet som fick en hel värld att lära känna chillwave genren med lika delar 80-tals eskapism som klorblekta filmfrekvenser föreställandes vackra kroppar.

 

#11. Planningtorock – W
Politiskt ställningstagande inom musik behöver inte per automatik att man startar ett proggband. Genom att befinna sig i gränslandet mellan manligt och kvinnligt utmanar Janine Rostron alla tänkbara konventioner. Att W dessutom är ett suveränt album som fyller mig med skräckblandad förtjusning är ett väldigt stort plus i kanten.

 

#10. WU LYF – Go Tell Fire To The Mountain
Mycket av 2011 har handlat om skönsjungande män. Det kan bli ganska monotont i längden. Därför är det skönt med en grupp som inte bara bankar på stora domedagstrumman utan även spottar ut sig gutturala, till synes, nonsensord med en precision värdig hin håle själv. Att tala i tungor har aldrig varit så här förvirrande vackert som när denna Londongrupp tar till orda, att de ser ut som förvuxna skejtare bidrar än mer till förvirringen.

 

#9. Austra – Feel It Break
Popagandas finaste stund kom efter festivalens sista band hade klingat ut. Inne på Debaser Medis gick Kanadas bästa band upp och den operaskolade sångerskan Katie Stelmanis tog sin första ton. Klyschan ”det låter bättre live” fann en ny mening och hela konsertlokalen lamslogs av ett outtömligt röstregister. Hela albumet är en del av en våg av kvinnor som inte räds att vandra in i dödens dal. Med högt buret huvud vandrar de rakryggat fram och nästan skrattar åt den skräckinjagande upplevelsen.

 

 

#8. Korallreven – An Album By Korallreven
Mot slutet av året var en återkommande tanke att det fanns på tok för många manliga duos inom elektronisk pop. Tur att Korallreven räddade mig från att fullständigt kräkas av mättnad. Ty denna manliga duo är radikalt annorlunda än någonting annat. Att bygga ett helt album kring frasen Sa Sa Samoa kanske inte är det svåraste. Det unika är däremot att det låter bra rätt igenom. Det låter faktiskt så bra att jag önskade att min LP hade fler än två sidor.

 

 

#7. Youth Lagoon – The Year of Hibernation
I ärlighetens namn låg den här skivan och väntade på att bli sönderlyssnad. Men jag tog mig aldrig tid. När jag väl gjorde det föll jag likt Alice ner i kaninhålet till en värld som jag aldrig ville fly ifrån.

 

 

 

 

#6. I Break Horses – Hearts
Ända sedan releasedatumet i augusti har jag undrat hur ett svenskt band kan låta så här osvenskt. Hur kan ett band få motsatspar att bli till en harmonisk flora av kallt och varmt, organiskt och syntetiskt, tydligt och distorsion. Konsten att tämja vildhästar och konsten att göra ett av årets bästa album torde inte vara långt ifrån varandra. I båda fallen handlar det om att tygla det vilda innan man kan uppskatta dess skönhet.

 

#5. Zola Jesus – Conatus
Årets storm stavades inte Dagmar utan Nika Roza Danilova. Likt ett stort svart åskoväder drog hon in över musikvärlden ännu en gång och likt träden i de småländska skogarna slog hon även mig omkull. Det var som den mjukaste karatesparken i själen någonsin. Hon tog mig till en drömvärld där skuggorna fick liv och skapade mening åt alltings existens likt Platons grottliknelse. Trots den klaustrofobiska, ångestfyllda och mörka tonarten.

#4. Chad Valley – Equatorial Ultravox
Om en regnbåge kunde spela musik hade den inte kunnat spela lika flerfärgat som Chad Valley. Till och med namnet på albumet skvallrar om att det finns ett brutalt vackert paradis på andra sidan regnbågen som nästan är ogripbart för oss dödliga. Högt ovan molnen svävar en sol som aldrig dör, som aldrig slutar lysa och som aldrig slutar värma. Precis så känns musiken som Hugo Manuel skapar och förmedlar. Som en ständigt närvarande kosmisk urkraft finns han där för att förse våra ömma öron med den finaste musik som finns.

#3. Girls – Father, Son, Holy Ghost
Om CCR, Van Morrison eller för all del The Beach Boys hade nått sina respektive kulmer i år hade de fått kämpa för att slå Girls andra fullängdare. Jämförelsen må vara lite snedvriden men hur kan jag bäst beskriva indiepopens rocknostalgi bäst än att göra jämförelsen med gamla legendarer? Men det är mer än bara rock, det är en Kalifornisk roadtrip genom en retrokameran Instagrams lins med ett symposium av naken ärlighet och fotstamps framkallande gospelglädje.

#2. Young Galaxy – Shapeshifting
Tredje gången gillt heter det. Och det har detta kanadensiska band bevisat med råge. Från att ha varit ett mediokert indierockband under det sena 00-talet till att bli ett teatraliskt indieband med en vidsträckande rymd som hade fått både Stanley Kubrick och Ridley Scott att skrika av glädje. Mycket tack vare deras producent Dan Lissvik men om han är ensam ansvarit till den underbart dystopiska frantoningen eller inte låter jag vara osagt. Faktum är att detta är ett av årets absoluta toppar och visade, tvärtemot Sonic Magazines grådassiga lista, att 2011 var ett bra musikår som levererade utmärkt pop.

#1. Washed Out – Within Without
I ärlighetens namn är det svårt att sätta ord på vad jag känner inför den här skivan, den här artisten, det här himmelska ljudet. Jag skulle kunna motivera mitt val med att säga att Ernest Greene ensam har fått representera den genre vi kallar chillwave och det är en bedrift som är värdig att hyllas för. Jag skulle också kunna hylla hans välproducerade mästerverk som likt en levade organism flyter längst tidens rand utan att känna sig klumpig, tafatt eller malplacerad. Jag skulle kunna lyfta fram hans styrka i att vidareutveckla, en för många, genre på dekis och bibehålla känslan av musikalisk romans. Men jag väljer att motivera mitt val med att Within Without är det sexigaste albumet sedan Marvin Gayes What’s Going On. Spela Washed Out nästa gång du har sex så förstår du vad jag menar.

Listan: Årets 25 bästa album

Bubblare: Adventure of – Ins’allah
Fleet Foxes – Helplessness Blues
Braids – Native Speaker
Lykke Li – Wounded Rhymes
Explosions In The Sky – Take Care, Take Care, Take Care

Årets besvikelse: She & Him – A Very She & Him Christmas. Indievärldens älsklingsduo fullkomligt gör dåliga julsånger ännu sämre.

Årets övervärdering: Jag gjorde det i år igen. The Deer Tracks förtjänade ett gott betyg men inte så här högt. Vad tänkte jag med? Jag var säkert full.

Årets trend: Band med ordet ”Young” i namnet.

Andra som gjort bra ifrån sig: Summer Heart, Redondo Beach, Paperhearts, Det Lilla Extra, Icona Pop, Southern Shores, Star Slinger, Suuns, Panda Bear, Puro Instinct, Com Truise, Giraffage, Milagres, Givers, The Antlers, Parker Lewis, Clive Tanaka y su orquestra, Blackbird Blackbird, The Golden Filter, Invisible Conga People, Dirty Gold, Cults, Simian Ghost, Wintercoats, Real Estate, Selebrities, Taragana Pyjarama, Lo-Fi-Fnk, Youngteam, Class Actress, Craft Spell, Björk, Urban Cone, Serenades, Cosmonaut Grechko, Vision of Trees, Peaking Lights, Thus:Owls, Jens Lekman, Les Big Byrd, Computer Magic, The New Spring, Sail A Whale, Brigitte, Little Majorette, Summer Camp, Florence + The Machine, Vit Päls, Niki & The Dove, Veronica Falls, Little Gang, Widowspeak, Natten, Little Dragon, Wild Flag, Blouse, Jensen Sportag, Caotico, The War on Drugs, Still Corners, Creep, Young Magic, SBTRKT, A Mountain for President, Smith Western, Map of Moscow, This Is Head, Masquer, Starfucker, Big Fox, We Are The Storm, mfl.