Daily Archives: August 16, 2011

Way Out West – en reflektion

Way Out West är en extrem. En ytterlighet. Någonting som vi, svenskar, inte är vana vid. Festivalen i Slottskogen med omnejd har blivit någonting vi antingen älskar eller hatar. Det finns ingen gråzon. Den har festivalledningen aktivt motarbetat på ett skickligt sätt. Kvar finns endast en musikälskares våta dröm. En hybrid mellan den traditionella hoppa-framför-scenen-mentaliteten och den något intima klubbkänslan med en twist av exklusivitet. Det är det senare som sticker som en nagel i ögat på jante-Sverige. Det och köerna.  Hur många gånger har man inte hört: ”Meh, jag har betalat pengar för banden och då borde jag också få se dem” eller den moderna klassikern ”Fan, festivalen borde döpa om sig till Way Out Kö.

32 000 personer på en liten, liten yta är förklaringen till köerna. Take it or leave it. Jante borde väl kunna det här med framförhållning vid det här laget. Hade dock inte skadat med dubbelt så många toaletter. Människor vill faktiskt kissa ut den där svindyra ölen (50 kr för en 33 cl Norrlands) som nästa år borde innehålla guldflagor. Men att kräva att komma in på en klubb? Nja. Förra året visste jag inte vad jag tyckte om Stay Out West. I år är jag mer klar i skallen: det är fantastiskt! Runtomkring såg jag människor som var där för att se just Chad Valley, About Group, WU LYF (festivalens bästa spelning?) och Planningtorock! Eller köa tillsammans med 4000 andra för att hoppas vara den lilla utvalda skara på 900 som faktiskt kom in och såg James Blake. Framförhållning gott folk.

Men banden som alla fick och kunde se? Prince, Kanye West, Robyn, Fleet Foxes, The Hives, Pulp (!). Bara en sådan sak att få se Jarvis Cocker dansjucka och sjunga Common People med Tom Hobden på fiol eller se Kanye West hissas tio meter upp i luften till historiens mest egotrippade konsertinledning. Att ens få möjlighet att dansa som om det vore 1999 till prinsen i lila eller att fullständig nockas av Explosion In The Skys gitarrmangel.  Thåströms Die Mauer i en akustisk version. Eller de som inte försov sig som såg Tallest Man On Earth ha en elektriskt laddad kärleksduet med Idiot Wind. Toalettpappersuppvisningen som den mytomspunna iamamiwhoami bjöd en nyfiken festivalpublik på.

Många glömmer att det är Way Out West i Slottskogen som är festivalen och att det andra är en bonus. I år fanns det till och med en suverän app som höll koll på om ett ställe var fullt eller inte. Synd bara att det inte var fri Wi-Fi som utlovat eller att ens iPhone inte stödde laddaren i Teliatrappan. Men vad gör väl det när man kan se Fleet Foxes med sina änglalika röster framföra White Winter Hymnal eller vissla med till Edward Shape & The Magnetic Zeros Home. I år hade till och med Bengans hemleverans. Bara en sådan sak. Det här var sannerligen en bra festival och en garant på att Way Out West är här för att stanna, köer och grannosämja till trots.

Ps 1. Höll på att glömma. Jag fick träffa Robyn också. På Trädgårn efter Planningtorock-konserten. Iklädd sina platåskor var hon ändå inte längre än mig. Jag tackade nervöst henne för en underbar spelning. Hon log och tackade.

Ps 2. Är extremt nöjd att jag prickade in nästan alla mina måsten i år.

Feist – How Come You Never Go There

Musikåret är inte slut bara för att semestern är det. Vi kommer att få många fina album till hands innan vi skriver 2012 och knopar ihop våra topplistor där kring december. Redan i oktober (den fjärde om man ska vara petig) får vi ett kärt återbesök av 2007 års topplistefavorit Feist. Det femte (!) albumet från den kanadensiska popdrottningen kommer att heta Metals och inkludera denna makabert svängiga sång. Låten skvallrar inte om några större utsvävningar utan mysfaktorn är fortfarande väldigt hög och att albumet skulle vara annorlunda tror jag inte heller så mycket på. Som en musiksajt skrev så är det enda metal kring det här är sannolikheten att det ska sälja guld eller platina. Ett påstående jag ställer mig bakom, jag älskar inte Feist för att bli överraskad utan man lyssnar på Feists vackra stämma eftersom den är betryggande bra i alla lägen.

MP3: Feist – How Come You Never Go There

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...