Tanken var ju att göra galan mer jämlik. Men att klä ut sig till en slida, bli buren på scen och låta några burlesque-brudar uppträda är fel.
Det kvittrade en god vän till mig. Hon kunde inte ha mer rätt. P3 Guld-galan överskuggades av en pinsamt dålig konferencier - Kitty Jutbring. Det var meningen att galan skulle bli mer jämlik. En god tanke, särskilt med tanke på att förra årets gala var mer än grabbfest än en artistfest. Nu blev det en pinsam fars, ett hån mot den verkliga kampen för ökad jämställdhet i samhället. Det finns andra som skulle kunna förmedla en bättre och mer professionell programledarroll utan att tappa den feministiska glöden. Det var säkert män som bestämde att Kitty Jutbring var denna människa, som gjuten för rollen. Resultatet? Som en skenande elefanthjord i en porslinsaffär.
Nu är det dock galan jag hade tänkt skriva om. Det var ju en prisutdelning också. En prisutdelning som var skev på flera sätt. Niklas Wahllöf på DN skriver att när publiken får välja vinner den mest kända artisten men när juryn väljer vinner den mest obskyra artisten. Facit talar sin tysta sanning. Visserligen är Robyn så pass bra att hon förtjänar sina priser, där har jag inga klagomål på. Men att både Johnossi och Tove Styrke fick pris fick mig att tappa tilltron på P3s lyssnare. Att This Is Head fick pris för årets pop är väl kul, men långt ifrån rättvist. The Radio Dept. och Anna von Hausswolff har både haft större kvalitetsproduktioner 2010.
Ett par tips till nästa år: Guldmicken är den enda priskategori som lyssnarna kan bestämma över. Det är ändå de som ser artisterna live. Dessutom måste man utöka antalet jurybaserade kategorier. Vart finns singer/songwriter eller folk? De borde snegla lite på Grammys som har över 100 kategorier. Där kan de säkert finna en eller två extra kategorier. Dessutom en redovisning över vilka som finns med i juryn. Eller hur många åtminstone. Vi får se vad som händer nästa år.
VI VANN P3 GULD
Årets artist: Robyn – ”Body talk pt. 1”.
Guldmicken (årets liveartist): Robyn.
Årets låt: ”Dancing on my own” med Robyn.
Årets grupp: Johnossi – ”Mavericks”.
Årets nykomling: Tove Styrke.
Årets dans: Skudge – ”Samlad produktion”.
Årets hiphop/soul: Carlito – ”Guldburen”.
Årets pop: This is Head – ”0001”.
Årets rock/metal: Khoma – ”A final storm”.
I de fem första kategorierna har P 3:s lyssnare röstat fram vinnarna. De fyra sista är genrekategorier där specialjurygrupper har valt vinnare.
Håller inte alls med om att det borde införas fler priser. För många priser gör galan bara tråkig och i längden ointressant att titta på. Kolla bara hur det har gått med Grammis – ingen vill ju ens sända den. Grammis förlorade iof sig all auktoritet i och med införandet av priser som “Bästa mobilsignal” och en massa folkomröstningar.
Tycker också att det är synd att Anna inte fick pris. Enligt mig gjorde hon den bästa skivan förra året.
Ja, skandal att The Radio Dept., angående att personen ovanför nämnde dem, inte har fått något pris på någon musikgala ännu, de hade ett bra 2010 och förtjänar mer uppmärksamhet.
Sedan är Johnossi sjuuuukt tråkiga 2010, jag fattar inte hur de kan kamma hem priser nu. De borde prisats såhär vid tiden för debuten, de har ju bara blivit tråkigare med åren.
“Att This Is Head fick pris för årets pop är väl kul, men långt ifrån rättvist. The Radio Dept. och Anna von Hausswolff har både haft större kvalitetsproduktioner 2010.”
Instämmer!