Det finns ett akvarium i ena hörnet av Kulturbolagets lokal. Där simmar färgglada fiskar omkring brutalt omedvetna om omvärldens förehavanden. Oförstående blickar de ut från sin inglasade värld. De har säkerligen upplevt många konserter under sin, förhållandevis, korta livstid. De har säkert sett många människor passera, musik strömma, bas gunga och tårar rinna. De har sett och känt men varken förstått eller insett. Jag trodde aldrig jag skulle säga det men för första gången förstår jag hur en akvariefisk måste känna sig.
Midlake har en förmåga att fullkomligt innesluta en lyssnare på det mest betryggande oh bekvämaste sätt som finns. En varm famn en kall vinternatt. Ett skäggigt substitut av en kvinnas snöblekta hy. Redan under kvällens andra låt, Children of the Grounds, inser jag att jag har missat något. For those outside / With no care for time / They’re full of love for life. Någonting mycket viktigt här i världen. Eller snarare blundat för. Det är lätt hänt att man glömmer bort att lägga ner sin tid och möda på viktiga saker. I den akademiska världen jag rör mig i finns det lite utrymme till att göra det man verkligen mår bra av. Midlake är mitt ankare.
Även om flanellskjortor, farfarströjor och ansiktsbehåring var gemene mans klädval för kvällen stod vi alla nakna inför den magiska musiken. I Core of Nature nästan knäböjer publiken inför den stora allsmäktiga moder jord och den lycka vi alla kommer att uppnå. I Rulers, Ruling All Things ifrågasatte alla sin ungdomliga tro på odödlighet. I Van Occupanther känner vi alla en rädsla över att konsumeras av den stressade världen. Midlake spelar vad som närmast kan likna en omvänd metamorfos. En vacker fjäril som svävar i frihet för att i nästa sekund skrumpna ihop och bli till en karg puppa.
Bättre än alla predikningar i världen, starkare än alla heliga skrifter och mer hänförande än alla heliga platser. Midlake kan konsten att vagga in dig i en vacker värld. Att i ena stunden befinna dig i en skogsstuga med en kopp te och i andra stunden sväva längs jordens alla vidder. Över Atlantens tysta hav, över nordens barrskogar till den karga taigan och till asiens bambuskogar. Att lyssna till Midlake den här höstkvällen var en epifanisk upplevelse. Nästintill en religiös uppenbarelse, om än i koncentrerad form. Mina ögon öppnades. Mina sinnen förstärktes. Paradoxalt nog kände jag mig som en fisk som hoppade ut ur vattnet, började andas, gå. Evolutionens magi genom religiös musik.
Om jag skulle överge mitt sunda förnuft och konvertera till kristendomen skulle det vara till tonerna av Midlake.
SETLIST:
Fairest Way (ny låt!)
Children of the Grounds
Winter Dies
Young Bride
Acts of Man
Van Occupanther
Courage of Others
Rulers, Ruling All Things
Bandits
Roscoe
Bring Down
Fortune
Core of Nature
Dawn Has Arrived (ny låt!)
Head Home
–
Paint The Moon (The Czar’s cover – hyllning till John Grant)
Branches
Adam.
Enklaste sättet att få ner MP3:orna via Firefox är att högerklicka på länken och sedan på “spara länk som”. Då brukar det oftast fungera. Klickar man direkt på länken kan det i vissa fall bli lite strul. Det borde inte vara några problem att använda Firefox eller Internet Explorer. I annat fall kan du försöka uppdatera din webbläsare eller göra som jag – byt till Chrome.
hej esau, schysst blogg du har här. har upptäckt att jag har lite problem med att få ner dina mp3or med firefox bara, alla länkar ger mig bara leder mig bara till http://www.esau_.se_.mp3/.
Såg Midlake i Göteborg ikväll. Helt fantastiskt fint var det.
John Grant och Midlake gjorde en låt ihop som extranummer. Otroligt fint.
Ett stort tack till Kristina Ehrling som gav mig kvällens setlist!