Betyg: 3/10
I den nya låten Call Your Girlfriend uppmanar Robyn att man ska ringa till sin flickvän, att man ska förklara sig och vara ärlig. Att man ska förklara för henne vad man har sagt och gjort, att man har träffat någon annan. Att det var inte meningen att såra. Att riva upp, att man aldrig ville att det skulle sluta så här. Jaha, nu ska du och jag ha “the talk” Robyn.
Det är slut.
Vi är slut. Kanske inte för gott, men nu kan jag inte vara med dig längre. Nu kan jag inte låtsas om att vi lever i det perfekta förhållandet. Det går inte längre. Vi hade en underbar tid tillsammans. När du släppte Body Talk Pt. 1 var jag oerhört nöjd med dina beslut. Jag befann mig i en trygg elektronisk omfamning. En färgkaskad av löften. Men redan då Body Talk Pt. 2 kom ut började jag ana oråd. Du svek mig när du sa att det inte skulle bli mer. Det gjorde ont när du sedan tog tillbaka allting. Men sveket var som störst när jag fick höra vad du gjort.
Det är inte mitt fel.
När vi ändå är ärliga måste jag säga att jag har vänsterprasslat. Jag har smugit med din protegé I Blame Coco, jag har fingrat på din närmsta rival Lykke Li. Jag har till och med gått tillbaka till dina rötter, till Kylie Minogue och Madonna. Jag har försökt att förstå. Men nej. När jag fick höra att du hade gått tillbaka till Max Martin som du arbetade med på Robyn Is Here blev jag rent ut sagt förbannad. Vad hände med Kleerup eller Diplo? Jag hade nästan tyckt det var okej om du hade samarbetat med Red One.
Det är ditt.
Nu är jag kanske lite för hård. Du gjorde trots allt ditt bästa. Men jag hatar att jag hade rätt. Dina första låtar kommer fortfarande att fylla dansgolv. Få folk att dansa sönder sina högklackade skor, riva sönder sina glamorösa outfits och svetta bort sina hipsterfrisyrer. Dina senare låtar kommer att vara nyckelkomponenter i många “Hitz For Kidz”-album. och göra många pojkar och flickor glada. Innan de upptäcker Joy Division, Depeche Mode eller The Cure. Innan de blir äldre och växer upp.
Ha ett bra liv.
Bästa spår: Indestructible är den enda låten man kan lyssna på utan att kräkas. Jag blir irriterad över att hon inte kunde förvalta den här låten väl, att hon inte kunde fortsätta på samma tunga linje. Att vara konsekvent är a och o. Nu lovade hon något hon inte kunde hålla. Det föll platt och blev tuggummipop av det hela.
Det du skriver är sorgligt, men sant. Trots att jag gillar den tredje delen, så vet jag innerst inne att det kunde vara så mycket bättre och att det inte är okej, det hon gjort. Jag tyckte titeln ‘Stars 4-ever’ var urgullig, men det är inte menat som något positivt då jag gillar hennes lite “tyngre” elektroniska pop-dängor med attityd. Det jobbigaste var att precis alla – bortsett från ‘Indestructible’ – var urgulliga också. Tycker jag. Fast jag måste skriva att jag tycker ‘Call Your Girlfriend’ är så jädrans bra bara… Och får man skriva här att jag älskar din blogg, by the way? För det gör jag. Du skriver så fint! Till och med en EP med betyget 3/10 får en rättvis recension.
http://kritiker.se/skivor/recension/?skiva=Robyn__-__Body_Talk_Pt._3
Nej, det har jag inte gjort. Jag har skrivit om den tredje skivan Body Talkt Pt. 3 som egentligen mer är som en EP. Den innehåller fem låtar. Du tänker nog på Body Talk (utan någon Pt) som är ett samlingsalbum som sammanfattar hela Body Talk-serien. Den tredje är ännu inte ute i handeln än. 22 november kommer den.
men nu förstår jag ingenting. pt.2 och pt.1 finns ju, men mång averkar skriva pt.2 som pt.3?? har du också gjort detta? var hittar du call your girlfriend? har det släppts 3 album? jag hänger INTE med!
En väldigt hård och helt fel recension. 2010 ÄR Robyns år.
Jag förstår faktiskt inte kritiken. Hon sa att hon skulle släppa tre skivor, vilket hon också har gjort + en EP. Jag trodde hela tiden att det skulle släppas en EP, speciellt i de länder som pt 1 och 2 har sålt bra. Konstigt nog släpps denna EP I Tyskland där pt 1 och 2 inte har sålt något mycket. Skälet till samarbetet med Max Martin är enkelt, hon vill få en USA hit, konstigt nog med ett Europeiskt “sound”. Jag gillar oftast hans produktioner, sällan hans texter.
Robyn har redan gjort två låtar med Diplo och en med Kleerup (vem vet, kleerup kanske inte var bra nog för flet låtar), vi vet fortfarande inte vem som har producerat de tre resterande låtarna (tror dock att Klas Åhlund gjort alla tre). Jag tycker inte faktiskt om låten “Indestructible”, den där arpeggion är så irriterande. Och sen så tycker jag inte att Body Talk är ett tuggumipop album, högst två låtar kan klassifieras som det och det är de två sista låtarna. Mitt betyg 13/15
Mycket välskriven recension, måste jag säga. Även om jag fortfarande älskar Robyn, trots att jag höll på att dö av skam, för hennes skull, över en låttitel som “Stars 4-ever”.