Tidigare idag spikades de sista namnen för årets upplaga av Way Out West. Om man kastar sin genretillhörighet åt sidan så måste man säga att Wu-Tang Clan kan vara årets bokning alla kategorier. Visserligen var det “bara” två år sedan de senast stod på svensk mark. Men det handlar mer om attityd, om exklusivitet och om att sticka ut hakan som gör att klanen är lysande bokning. Jag har sagt förut att jag inte tycker att hip-hop hör hemma på svenska festivaler, särskilt inte med tanke på att bokningarna är något konstiga. Men att vi inom kort får Jay-Z, nästan N*E*R*D och nu Wu-Tang gör att man börjar omvärdera sitt resonemang. Att boka hip-hopens legender är att säga att festivaler inte är till för pop/rock utan för andra genre likväl. Det är den attityden som kan komma att förändra sättet att boka band framöver.
När jag befann mig på KAOS-festivalen i helgen bevittnade jag Looptroops Sverige-exklusiva spelning. Jag såg Organismen som bjöd upp Pst/Q och plötsligt stod Mobbade Barn Med Automatvapen och lirade för första gången på flera år. Jag såg Chords göra en stabil spelning där han bjöd upp Organismen. Jag såg Petter göra ett ovanligt energiskt set och avsluta med att tacka hela Firman dvs alla andra hip-hopakter som festivalen hade bokat. Detta fick mig osökt att tänka att det saknas en hip-hopfestival i Sverige. Vill man starta en festival så skall man starta en sådan. Har man inte det stora riskkapital som Way Out West har eller deras artiststall så skall man hålla sig smal. Inga kompromisser vad gäller storlek, genre och bokningar.
Jag tror att en hiphopfestival skulle bli mer än lyckad. Då skulle festivalen bli mer anpassad efter besökarna, nu känns det som om hiphopparna måste anpassa sig efter festivalen. I mitt tycke skulle det generera en bättre festivalmiljö om man blev lite mer genresegregerad. En popfestival här, en rockfestival där och en hiphopfestival.
Hiphopfestival. Tokbra idé, helt seriöst. Du arrangerar och jag besöker?