Svenska medier skrev om det igår. Arvikafestivalen har inte tillräckligt mycket pengar att betala ut sina artister. Man fryser helt enkelt utbetalningarna till både artister och leverantörer tills de har löst sin ekonomiska kris. Föreningen Galaxen som arrangerar festivalen uppger att förra årets megabokning Depeche Mode är en utav anledningarna till att man inte har några pengar samt den sjunkande publiksiffran. 22 500 personer besökte förra årets festival, siffrorna för årets är nere på 15 000. Detta är en skrämmande utveckling som inte bådar gott, blir 2010 året då festivaldöden blev en epidemi? Eller till och med en pandemi?
Somliga säger att Depeche Mode-bokningen var att hugga sig själv i foten ur ett finansiellt perspektiv. Vem vad skulle festivalen annars göra? Vad är bättre att avsluta sin synthsatsning med världens mest berömda synthrockband? Många inom organisationen hade antagligen tänkt att pengarna de tjänade skulle räcka till att täcka nästa års festival. De hade räknat med mycket folk. Arvikafestivalen hade tack vare Studio Total positionerat sig oerhört hårt som den alternativa festivalen. Onanifilmer, sexiga arbetsansökningar och diverse aktivitet på nätet tydde på att festivalen hade hittat sin stil, om än kontroversiell. Frågan är vad som hände, varför tystnade de bara någon månad efter att de börjat? Vissa säger att det var kommunen som satte stopp för de sexuella inslagen.
På tal om kommunen så har Devotion Magazine en intressant teori varför festivalen kommer att fortsätta åtminstone ett år till. De pekar på traditionen som huvudanledning som talar emot en nedläggning. Nästa år fyller festivalen 20 år och Arvika stad fyller 100 år. I likhet med Hultsfred så är festivalen en stor del av bygdens identitet och vissa företag är nästan helt beroende av den. Kommunen vill inte att den försvinner, nej tvärtom, de kommer med stor sannolikhet att skjuta till de miljoner som krävs för att det ska bli en festival 2011. Precis samma händelseutveckling som hände 2009 med Hultsfredsfestivalen. Likadan ekonomisk kris, likadana löften, likadan tradition.
Avslutningsvis vill jag återigen peka på värdet av profilering. Vid sidan av en god budgethantering så är en festivals viktigaste mål att skapa en identitet. Särskilt om man är en yngre festival som inte har så många år på nacken. Ta Emmabodafestivalen som exempel. Något äldre än sin kollega Arvika men har aldrig tagit in fler än 10 000 och går sällan back. De kan bibehålla sin exemplariska ekonomi genom att de inte får hybris. Jag trodde de hade betalat för mer än vad de kunde året då de bokade Justice men det visade sig vara en lysande bokning. De har varit profilerade under flera år gentemot indiepop och liknande, men för något år sedan gick det över till en hybrid mellan indie och electro. Vet ni vad? De har slagit rekord med 7 100 sålda biljetter och pengarna bara trillar in.
