Om konsten att förstöra

Idag hade jag tänkt prata om våldtäkt. Inte den typen av sexuellt ofredande som är enligt lag straffbart. Nej, utan den våldtäkt på bra låtar som vissa artister gör för att de dels inte kan komma på egna beat och för att de dels tror att en någorlunda välkänd melodi kan göra deras låt välkänd. Detta, mina vänner, är något som borde rendera till rockhistoriens strängaste straff (vad det är kan vi bara spekulera kring).

En god vän skickade en låt till mig via inbox-funktionen på Spotify. Detta är något som uppmuntras och som folk gör alldeles för sällan. Det är ett utmärkt verktyg att sprida ny och spännande musik. Dessvärre så kan en och annan ful fisk hamna i nätet. Denna fula fisk heter Anton Kristiansson och han har lyckats med att fullständigt krossa Broder Daniels I’ll Be Gone. Tydligen gjorde han det redan förra året men att han bara hade mage att göra denna grymma handling är fullständigt osmakligt. Lilla London heter låten och är enligt egen utsago Göteborgs nya nationalsång. Behöver en stad som har närt Håkan Hellström, Broder Daniel, Jens Lekman med flera vid sin barm en ny nationalsång? Tveksamt.

Beskrivningen av hans musik är enligt hans myspace Indie-Rap. Smaka på ordet, känn beskan mot er tunga, den äckliga smaken kommer att sitta kvar i er gom längre än vad stopp-och-väx någonsin kommer att göra. Normalt sätt brukar jag inte ens ta den här sortens musik med en tång, men efter att ha torterat mina öron var jag tvungen att göra lite efterforskningar. Ja, den spelades i P3 under sju veckor och ja, den hade över 103 000 genomlyssningar på Spotify. Jag såg precis att han är i gång med att släppa en ny låt vid namn Du Är Knark. Om inte Kristiansson klarar av att göra egna beats borde han låsas in tillsammans med vårt rikes kärnavfall tills han återigen är ofarlig för era öron. Det är inte bara farligt för ditt sinne för musik utan hans låt är även en skymf mot popens huvudstad och allt vad musiktraditionen i Göteborg står för.