Skivrecension: Kent – En Plats I Solen

Betyg: 9/10

Mycket kan säga om Kent men faktum är att de genomgår nu en identitetskris av betydande proportioner. De slits med att fortsätta låta som det rockband de alltid har varit eller låta sina elektroniska influenser ta överhanden. De som har följt Kent ett tag vet om att Depeche Mode har varit en lika stor influens som Aphex Twin. Något som var extra tydligt i skivorna Tillbaka Till Samtiden (2007) och Röd (2009). Att skriva om eller för den delen analysera ett nytt Kentalbum kräver att man gör jämförelser med tidigare material. Allt för att förstå kontexten till det nya och varför det låter som det låter.

En Plats I Solen är den saknade länken mellan Du & Jag Döden (2005) och Tillbaka Till Samtiden (2007) och bör egentligen ha kommit 2006 vilket i sin tur hade gjort det lättare för folk att ta till sig den mer elektroniska syntklingade ljudbilden som bandet innehar idag. Jag är oerhört partisk när det gäller Kent och kan knappt under pistolhot nämna en dålig låt som de har gjort. Med det sagt så återgår jag till mitt resonemang att En Plats I Solen är ett försenat album, en naturlig övergång som aldrig fick ske, ett försenat tåg till en destination som för länge sedan är bortglömd.

Vi kan skönja det ”gamla” Kent i låtar som Varje Gång Du Möter Min Blick och Skisser För Sommaren vars uppbyggnad påminner om tonsatt poesi som man kunde höra i låtar från slutet av nittiotalet. Vi får även smakprov på det ”nya” Kent i låtar som Gamla Ullevi och Minimalen där det elektroniska ljudet aldrig blir krystat eller påtvingat även fast det stundtals luktar för mycket eurodisco. Passagerare är en typisk sista låt med drömska toner, ödesdigra formuleringar och hjärtskärande förnimmelser. Att den inte överskrider sju minuter som förr var mer eller mindre kutym är en positiv överraskning.  Låtar som Ismael och Team Building är musikaliskt brobyggande mellan den mer traditionella (och konservativa) synen på Kent och det mer elektroniska Kent som verkligen hör hemma på den här sidan 10-talet.

Trots att albumets ljudbild är något försenad så var skivsläppet en positiv chock och helt i stil med bandets mystiska agerande. Sveriges hemligaste skivsläpp fick många att gråta glädjetårar och belackarna som anklagade Kent för att förstöra sin image fick sig en rejäl törn. Däremot ifrågasätter jag användandet av låten Respekt Ärlighet Kärlek vilket minskar helhetsintrycket. Möjligen är det Lars Winnerbäcks stämma som drar ner betyget men nio spår hade varit starkare än tio. Jag avundas alla som skall se Kent i sommar. En turné som plötsligt blev betydligt intressantare än för en månad sedan.

Bästa spår: Kent – Varje gång du möter min blick

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.