Betyg: 3/10
Det finns hajper man tycker om eftersom bandet eller artisten får det erkännande som förtjänas. Det finns hajper man inte tycker om eftersom det känns som om man tvingas till att tycka om, till att älska och förstå. Oskar Linnros är tyvärr en sådan tråkig hajp. Jag har överlag mycket svårt med artister som sjunger på svenska. Det krävs en oerhört skicklig låtskrivare för att det svenska språket skall förmedla äkta känslor på mindre än fyra minuter. Det smärtar mig att säga det men jag hade förväntat mig så oerhört mycket mer av den, fram tills nu, geniale Oskar Linnros. För visst kan han skriva och rappa. Från Veronica Maggios diskografi via hela Snook-erans tungvrickande spiral till den monstruösa låten Alla Som Inte Dansar med Maskinen. Han kan om han vill.
Oskar Linnros vill bli den nya Orup eller Eric Gadd. Med ljudbilden balanserandes mellan det brett folkliga och det något mindre bredare men minst lika folkliga sommarsoulen försöker han charma sig en plats i årets Allsång på Skansen. Många recensenter menar att debutalbumet kom i rätt tid och det kan jag inte ta ifrån honom. Vilja Bli kommer att dansa sig in i varenda husvagn, ur högtalarna på närmsta IKEA-varuhus och en eller två låtar kommer säkerligen att dansas till runt midsommarstången. Skivan blir mer ett eksem på mitt pophjärta än den varma och kärleksfulla platta som den kunde varit. Oskar hade chansen att bli något mer än han i Snook eller Veronica Maggios ex.
Jag lovar att man kommer att ha glömt Oskar Linnros debutalbum i december när vi alla blickar tillbaka på 2010. Han hade däremot lyckats bättre om han hade varit modig nog att bara släppa en EP som inte var lika spretig i sitt utförande som albumet. Fyra-fem låtar hade fungerat likväl. Jag menar, 25 och Från Och Med Du är ju i stort sätt samma låt. Vad har mellanspåren Ballad Från En Loftsäng, Kaffe/Cigg och Växande Molnighet i en debutplatta att göra? Avslutningslåten Ulla Och Åke är för tusan en jazzballad som ligger ljusår ifrån den elektronisk klingande Din Mamma. Nej, herr Linnros jag hade förväntat mig så mycket mer från dig. Skärpning till album nummer två, tack.
Ja då sitter vi här i slutet av December. Jag har helt glömt bort Oskar Linnros, spelas ju inget på radio, inga nomineringar till grammis eller p3-guld. Vem är Oskar Linnros?
Jo att det endast är du som bestämmer vilka skivor som ska recenseras det förstår nog dem flesta. Men som sagt det är oerhört intressant att även läsa om vad en musik-insatt människa, som även behärskar det svenska språket ypperligt, tycker om diverse musik som inte håller måttet. Därför hyllar jag din sågning utav Linnros. Robyn förtjänar inget annat än det bästa.
Det finns en enkel anledning till att det har blivit vänliga och familjära recensioner där jag bedyrat om den ena artistens storhet efter den andra. Jag väljer själv vilka och vad jag ska publicera. Ett sätt för mig att peka på det som är bra. Men visst kommer det fler kängor. Men imorgon får du bara lovord, ty imorgon släpps Robyns album.
Äntligen lite ris! Tycker att det har tenderat att vara lite för familjär och rosig ton innan i recensionerna, men nu känns det genast lite roligare. Även om jag till viss del tycker att Oskars skiva är helt okej. Men mer ogillande tack!