Betyg: 8/10
Hipstergenerationen har fått ännu en välsvarvad platta att hänga i julgranen. The Drums kom som ett yrväder förra året med singeln Let’s Go Surfing som låg på deras EP Summertime! och som redan när den kom spelades flitigt på både dansgolv och radiostationer. Många människor höjde varningsflagg. De varnade att det snart kommer ett storband som The Drums som skulle svepa ner hela hipsterrörelsen i ett vortex av PK-ramsor, polaroidomslag och tillräckligt många referenser till Afrika att man tillslut inte kunde ta musiken på allvar. Men The Drums har gjort det alla musikjournalister hade hoppats på och det självbetitlade albumet kommer att hamna på många årslistor.
Det som gör skivan till ett utav årets bästa är blandningen av dansgolvhits á la Vampire Weekend och melankoliska melodier med tillräckligt mycket svärta för att man skall dra kopplingar till The Smiths. Det är precis det, växelspelet mellan det glada och det ledsna, som gör skivan originell till sin utformning utan att man hinner tröttna eller sluta lyssna. Det ultimata popbandet har de kallats i svensk press och visst kan även jag skriva under på det, med sina snedluggar, sin pastellestetik och den enkla musiken så erövrar det musikalisk mark överallt.
The Drums har däremot mycket att tacka 80-talets The Wake, 60-talets The Beach Boys men även 00-talets The Embassy. Influenserna är många och man kan lätt förvirra sig in i referenser efter referenser och därmed reducera The Drums musik till blott en hänvisning. Det finns så mycket mer i dessa tolv låtar än vid en första anblick. Everybody gotta love someone / But I just wanna love you dear. Otroligt vackert. I konungariket Brooklyn har ett tronskifte ägt rum och The Drums-sångaren Jonathan Pierce är numera den regerande monarken.
Bästa spår: The Drums – Down By The Water
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Spotify: The Drums – The Drums
Haha, nej vad gäller skivomslag är nog Anna von Hausswolff svårslagen. På andra plats kommer möjligen The National eller The Radio Dept. Jag har säkert glömt någon nu.
Men de vinner väl inga priser med sitt skivomslag i alla fall.
Det här passar bra till när jag ska klippa mig själv – nu. Tack!