Hur man än lägger ihop det så förstår jag inte varför det inte finns fler reggae-akter på årets festival. Inför Kapten Röd-spelningen denna kväll är det klart och tydligt att det eftertraktas fler softa och jordnära konserter av baktaktsälskande festivalmänniskor. Det var fullständigt proppfullt av förväntansfulla fans framför scenen. Då kom åskan.
Den kom som ett olycksbådande rullande ljud från fjärran. Som om naturmakterna ville sätta publiken på prov. Himlen öppnade sig och gjorde sitt bästa för att få iväg människorna som stod likt stenstoder och väntade. Inte ens när temperaturen sjönk drastiskt rörde någon en enda muskel. Och så med ens, som om moder natur hade tröttnat, upphörde allt lika snabbt och det blev strålande sol.
Kapten Röd är en av få artister som öppet pratar om sin politiska ståndpunkt. Det ger ytterligare en dimension på musiken, på uppträdandet och på låtarna. Trasig är en sådan låt som verkligen går rätt in i hjärtkanalerna – den är ett uppror mot samhällets skönhetsideal. En av kvällens höjdpunkter är Stjärnorna finns här som handlar om att vi måste värdesätta våra liv för vad de är och inte eftersträva efter orealistiska ideal.
Spelningen avslutades med den nya låten 1.000.000 nollor vars refräng även får avsluta denna recension:
En miljon nollor
Tillsammans kan de aldrig bli ett
Hur man än lägger ihop det
Får man bara en miljon idioter
Esau Alcona – Musicstage
Så Marucs, han förlorade all din respekt för att han en gång skräpade ner? För det första, alla skräpar ner ibland. Att han skriver musik om ideal, kärlek och respekt gör inte honom till någon övermänniska som aldrig tar felsteg.
För det andra, det var en himla massa onödiga detaljer.
Jag blir så ledsen när jag hör sånt. Han om någon borde vara en hyvens kille. Men ibland kan lite berömmelse stiga en människa över huvudet. Synd att det skall manifestera sig på ett sådant sätt.
För några år sedan spelade jag i ett reggaeband. Vi var förband för Kapten Röd på Laxön utanför Halmstad. Efter konserten packade vi in våra prylar i bilen. Kapten röd och co hade en hyrd minibuss från Statoil. Vi hade en Volvo 850. De var färdiga först, och precis när de skulle åka iväg hivade de iväg en plastpåse full med skräp rakt in i skogen. Sen körde de på en sten, backade, och körde iväg.
Tröstlöst ropade jag: Men kärlek och respekt!? Men i inuti den vita skåpbilen var det ingen som hörde mig. Kaptenen förlorade all respekt han förtjänat ända sedan han kom av sig under “Enkel man” med Kultiration på Öland Roots -07.