#3. Broder Daniel – Shoreline

Broder Daniel – Shoreline

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jag älskade aldrig Broder Daniel lika hårt som pandorna. Tvärtom så fick Broder Daniel genomgå samma stålbad som Håkan Hellström. Det är för starkt för att kallas hat, snarare en misstro till att något band som ens övervägde att göra musiken till lågvattenmärken men den osannolikt populära kultfilmen Fucking Åmål kunde inte annat än att bemötas med viss skepsis. Stjärnan på kinden, kajalen och den nattsvarta attityden appellerade inte lika starkt som den kanske borde gjort. Kent gjorde musik som jag kunde ta till mig mer än Broder Daniel. Enligt normen i varje fall. Men märk väl att i början av nollnolltalet så var jag mer hårdrockare än indiepopare. Då var mitt favoritprogram Sen kväll med Luuk. En sen kväll kom att förändra mig för alltid.

Ever since I was eight or nine
I’ve been standing on the shoreline
Always waiting
For something lasting
Lose your hunger, you lose your way
Get confused and you fade away

Orden som numera sitter inpräntade i varenda indieskalle ekade i min skalle den där lördagkvällen. Jag bevittnade någonting som jag aldrig kommer att kunna bevittna igen. Något som fick ett helt kapitel i rockhistorien. Möjligen undantaget farväl-konserten på Way Out West för två år sedan.  Jag kommer aldrig att förlåta mig själv för att jag aldrig gick. Vilken skam. En anekdot i det här är att min granne befann sig i publiken under det exklusiva Shoreline-framträdandet. Något som är så unikt att det borde utfärdas medaljer eller åtminstone diplom för. Ett certifikat över ett historiskt ögonblick. Detta var hösten 2001.

Det dröjde ytterligare två år innan Cruel Town kom ut. Då var det helt plötsligt okej att tycka om Broder Daniel. På den tiden så fanns inte den nedladdningskultur som vi har idag. Under en tid då en mp3:a tog fyrtio minuter att ladda hem var cd-skivan ens bästa vän. För en femtonårig Esau var cd-brännaren Guds gåva till mänskligheten. Tack vare den fick jag musiken i mina hörlurar och avnjöt Broder Daniel som alla andra gjorde – i ensamhet. Jag drömde mig bort, flydde ifrån den gråa, kalla, hårda vardagen. Bort från meningslöshet och apati. Jag slog bort mitt dåliga självförtroende för en stund, glömde bort alla misslyckanden och tafatta försök att hitta kärlek. Jag stod på en strand och blickade bort.

I’m not the boy I used to be
This town has got the youth of me
All eyes turn hollow
From the work of sorrow

Shoreline var för mig en låt som talade vänligt till mig. Något som pekade på det uppenbara, som erkände hopplösheten men som omfamnade den likväl. Det var fyra minuter och tjugo sekunder trottoarrealism. För varje gång jag lyssnar på Shoreline så växer vetskapen om att jag aldrig var ensam, inte ens när jag kände den benhårda utanförskapen så var jag ensam. Bra popmusik gör så med själen, den innesluter och värmer en sargad själ. Den har förmågan att skapa en kärleksfull gemenskap, den har styrkan att lyfta även den mest nedtyngda själv. Fyra minuter är mycket kraftfullare än fyra år med psykolog. Fyra minuter kan rädda dig. Popmusik räddar liv. Den har sannerligen räddat mitt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

3 thoughts on “#3. Broder Daniel – Shoreline

  1. Pingback: 2010: Årskrönika » esau.se

  2. Hanna

    O vad jag kommer ihåg detta avsnitt! Så fint. Sen kväll med Luuk hade något, likaså BD.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>