Daily Archives: May 10, 2010

#5. Håkan Hellström – Brännö Serenad

Håkan Hellström – Brännö Serenad

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Och vad vet du om kärleken?
Förrän du förgäves hatat den…
Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna?
För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva…

Hon kommer aldrig tillbaka

Det här är låten till ”the one that got away” till flickan med stort F eller till pojken med stort P som försvann för så länge sedan. Tredje låten på listan som får mig att skriva den, men om det skulle göras en samlingskiva om fenomenet så skulle denna låt inleda. För vi alla har en sådan, en person visade för oss vad verklig kärlek är. En person som fick oss att öppna våra trötta ögon och börja insupa och leva vårt liv. Det var en person som fick oss att hitta en mening med tillvaron. Med ömsesidig tillit slog ni er loss och vandrade gata upp och gata ned med händerna sammanflätade och världen för era fötter. Så enkelt, men ack så skört.

Det är ett faktum att allting tar slut förr eller senare. Allting faller tillslut. Då är det viktigt att bevara minnet av det som var gott. Det är viktigt att uppskatta att man faktiskt har känt kärlek och att man har sett det tagit slut. Att man fysiskt upplevt de hjärtskärande i att någon man älskar lämnar en. Erfarenheten av alla sidor av kärlekens spel är något oerhört värdefullt. Man växer som människa. Man får karaktär. Man tar inget för givet. Visst kan det tyckas cyniskt och tråkigt men den eldfyllda, nyckfulla ungdomskärleken kommer aldrig mer tillbaka för oss. Den kan ändå inte mätas med genuin, trogen, livslång kärlek.

Hon krossar mig under foten. Som vanligt. Å jag har inte en chans… Hon är för mäktig, den där flickan. Trampar bara rakt fram, fast nätt och vackert. Men hon trycker ändå ner mig så obarmhärtigt. Jag tror inte ens att hon vet vem jag är. Nej, det gör hon inte. Hur skall jag bära mig åt då? Rädda henne från att bli överkörd av en spårvagn… Kidnappa henne och tvinga henne att tycka om mig… Herre Gud! Jag som… råkar vara en av de särklassiga och… och mest storartade och mest komplicerade och… och storslagna (och snällaste) pojkar på den här skolan. Som Frank, den perfekta skapelsen, född att lyckas, att häpnas, att dyrkas. En dag blinda, söta flicka, ja, en dag skall JAG också lyftas upp och absorberas från den här mänskliga, dödliga världen. Ja, just det. Precis så! En dag kanske jag regerar här i universum. En dag skall jag visa henne. Då kommer hon att inse sitt misstag.

Texten du just läst skrev Herr Hellström när han var 17 år. Det var lektion i svenska på Samskolan i början av nittiotalet. Klassen fick i uppgift att skriva en uppsats. Håkan skrev ett kärleksmanifest till flickan med stort F. Hon som aldrig såg på honom. Hon som tyckte synd om honom. Nu förtäljer icke historien om hon insåg sitt misstag. Troligtvis inte. Snälla pojkar når aldrig ändra fram. Snälla pojkar kommer sist och Håkan Hellström är den snällaste pojken i hela världen. Fortfarande. Brännö Serenad är en hyllning till minnet av kärleken men det är även en påminnelse att allting kommer att brinna upp. Snabbt för vissa, långsammare för andra.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...