#6. The Hives – Hate To Say I Told You So

The Hives – Hate To Say I Told You So

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

För att även en popare känner känslan att världen skall erövras med ylande I mikrofoner, barbröstade män och en kaxighet värdig Iggy Pop. The Hives har allt detta och lite till. Det var en tid då punk mötte garage rock och bildade en ohelig allians. Det var inte bara fel i mina kretsar att lyssna på hård musik än mindre några kaxiga Fagersta-bor med enhetlig klädsel med smutsig attityd. Men det var precis det som lockade mig, kaxigheten och vi-är-bäst-i-världen-attityden, och en stor portion självdistans. Det var också därför jag och min vän klädde oss, i enlighet med Randy Fitzsimmons rekommendationer, i svarta byxor, svart skjorta och vita slipsar instoppade vid tredje knappen dagen då vi slutade nian.

År 2000 gick vi in i ett nytt millennium och för att påminna sig själv att rocken aldrig kommer att dö så släppte The Hives sitt andra album Veni, Vidi, Vicious och många med mig håller med att bättre än så här blev de aldrig. Nutidsmänniskan stämmer in i hyllningskören men faktum är att få förstod vad som var på gång för tio år sedan. Jag var ung och naiv men kände likväl igen rockens kärna; den otyglade och vilda kraften som var en käftsmäll på all fin smak. När jag ville få igång en hemmafest så satte jag alltid på The Hives. Oftast blev festen bättre för mig än för någon annan.

Det finns ytterst få låtar på den här listan som verkligen har ett tydligt element som aldrig kommer att försvinna ur mitt huvud. Det var Dr. Matt Destruction som visade att basen är lika mycket rock som en distad gitarr. Hans magi, den slinga som löper runt, runt likt tinnitus i mitt huvud, kan man höra 2.08 minuter in i låten. Tio sekunder senare kommer Howlin’Pelle in och man är dömd bortom all frälsning:

Do what I please, gonna spread the disease
Because I wanna
Gonna call all the shots for the ‘no’s and the not’s
Because I wanna

Ask me once I’ll answer twice
Cause what I know I’ll tell
Because I wanna
Sound device and lots of ice
I’ll spell my name out loud
Because I wanna

Hate To Say I Told You So är mer än bara en fruktansvärt grym låt. Den är, i mina öron, en hyllningslåt till alla band som uppträdde i källaren på Folkets Park i Kalmar. På ett ställe som hette Monokrom dök det titt som tätt upp demoband som arrangerades av studiefrämjandet och jag var en av dem som flitigt besökte detta hak i brist på annat som kunde ockupera min tid. Det är en hyllning till demoscenen, till viljan hos ungdomar att skapa något kreativt vare sig det är kängpunk eller naturprogg. En hyllning till publiken, eldsjälarna och vår gemensam kärlek till musiken oavsett vilken form den manifesterar sig i.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>