Daily Archives: May 6, 2010

#7. Jens Lekman – The Opposite Of Hallelujah

Jens Lekman – The Opposite Of Hallelujah

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Den första svensk som smittades av svininfluensan (H1N1) och därmed tvingades att sitta i karantän i tio dagar var Jens Lekman. Det var på sensommaren efter en turné i Sydamerika. För vem som helst skulle många otäcka tankar vandra genom huvudet under den förhållandevis långa isoleringen från omvärlden. Jag tror däremot att Jens Lekman trivdes med att vara själv. Det har han alltid gjort. Han har aldrig gillat att spela i band, han tycker hellre om att sitta ensam och spela på en ukulele. Att spela i band skulle förstöra den Jens vi känner så väl.

För er som kom ihåg det eminenta programmet Musikbyrån med Magnus Broni som programledare så har Jens Lekman medverkat där ett otal gånger. Musik som görs i ensamhet brukar ofta förknippas med rödvinsromantik och gör man det via dator blir det än mer introvert sa Broni en gång. Musik för den som spelar än för den som lyssnar helt enkelt. Lekman är undantaget som understryker regeln.  Han har samplat mer än den värsta hiphop-artisten eller den hippa electroartisten. Han kan ta det mest betydelselösa ljud och sätta in det i ett sammanhang som känns så rätt, han hittar nya uttryckssätt och kontexter.

Jens Lekman blev indiepopens okrönte konung (märk väl att jag skrev indiepop och inte pop, för vi vet alla att den riktiga kungen av pop är och förblir Håkan Hellström) i vårt avlånga land. Jag sällade mig till skaran som lyssnade på hans låtar, kunde saker om honom men som teg om det. Det var inte förknippat med skam eller med någon kvasiintellektuell föreställning om att han var ”min”. Nej, det handlade snarare om att det var för uppenbart att tycka om honom.  För lätt. Medan Håkan Hellström fortfarande kämpade med sina omotiverade kritiker så kändes det fel att tycka om en artist som alla andra också tyckte om. Lekman var en sådan artist. I mina hemtrakter i alla fall.

Nu i efterhand tror jag inte att de flesta kände på sig hur pass komplex och poetisk men samtidigt så enkel och kärleksfull som Jens egentligen var, eller är. Hade det uppdagats då hade folk antagligen vänt sig emot honom och skällt ut honom. Skrikit åt honom att han inte borde vara så dramatisk och pretentiös hela tiden. Att han borde lära sig veta hut. Sitta still och hålla käften. Eller så var det precis det som hände, eller inte hände. Bristen på action gjorde att han flydde vårt land. Eller så var hans medvetna exil ett drag som alla vill men få gör – man flyr undan det svenska klimatet.

We made our way home on the bikes we had borrowed
I still never told you about unstoppable sorrow
You still think I’m someone to look up to
I still don’t know anything about you
Is it in you too?

You’ve got so much to live for, little sister
You’ve got so much to live for

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...