#10. Kent – Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare)

Kent – Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Det kommer att dröja ytterligare 12 långa år innan jag kan se tillbaka på min student och säga att det var 16 år sedan jag tog studenten. Men redan innan jag började gymnasiet fanns alltid tanken på vad som fanns på andra sidan. Nyfikenheten fick mina tankar att vandra mot andra länder, mot okända platser, vackra människor och välbetalda jobb. Lösningen på problemen skulle komma så fort jag tog studenten. Så fort de där hundraåriga portarna spydde ut ett hav av vita hattar så skulle vi vara i hamn, vi skulle tryggt fortsätta leva våra liv i rätt riktning och åt rätt håll.

Nu har det som sagt inte gått 16 år sedan jag tog de första euforiska stegen ut på skolgården och kastade upp studentmössan i pur lycka. Men jag har fått distans till det hela. Vi är generationen som gick ut gymnasiet under nollnolltalet och vi vet om att våra barn kommer att få det bättre. Vi åttiotalister, detta framtida köttberg, är en mellangeneration med få förhoppningar. Hur mycket vi än ville, hur mycket vi än kämpade under vår tid i våra hemstäder, hur mycket blod svett och tårar vi än gjorde oss av med så slutade vi missnöjda. Cyniska skulle somliga säga.

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem

(…)

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår

Trots att det bara har gått sju år sedan jag började gymnasiet så minns jag honom knappt. Han, pojken med indiehjärtat i handen, han den där svarthåriga något sorgsna pojken, han som alltid slutade sist i kärlekens spel och som trivdes att lyssna på konstig musik. Ty man kunde inte lyssna på samma musik som ens klasskamrater som man hatade. Jag minns knappt gymnasie-Esau annat än en skuggbild, ett lek med minnen, en efterkonstruktion av någonting som borde vara gott.

Min tid har alltid präglats av Kent. Vare sig jag ville det eller inte. Och skivan Du & Jag Döden kom påpassligt nog under mitten av min gymnasieperiod. Det markerade ett slut på förvirringen och en början på en högre kunskap. En vetskap om att livet är ändligt, om att vad vi än gör så kommer vi att dö. Livets absurditet blev kristallklar samtidigt som dess skörhet blev påtaglig. Mannen i den vita hatten fick mig att kliva in i ett högre medvetande. Carpe Diem, sa dom. Memento Mori, sa jag.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

3 thoughts on “#10. Kent – Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare)

  1. Calle

    Du skriver som en GUD! Jag har länge tyckt om Kents musik och texter men när jag läser dina kommenterar får jag rysningar och inser hur otroligt djupa och precisa Joakim Bergs texter verkligen är. Tack för att du fått mig att förstå nöjet och syftet med en blogg! Du borde verkligen… bli något!

  2. Pingback: Alla vinnare av GAFFA-Priset 2010: » esau.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>