Något som jag inte hymlar med är mitt öppna förakt för Håkan Hellström under den första tiden. Ni vet, den tiden då allting befann sig i ett mellanläge. Det fanns inga grupper att förlita sig på, visserligen hade Kent släppt sina B-sidor men de hade man hört förut. Alla radiostationer fångades i nu-metal-vågen med Fred Durst i fronten som kombinerade hårdrock och rap till ett ljud som av någon anledning enbart tilltalades av halvt efterblivna vita bönder från sydstaterna. Resten tyckte nog att det var mer fascinerande än bra. Jag ägde skivor med Limp Bizkit, Linkin Park, Rage Against The Machine (som är det enda bandet värt att lyssna på) och P.O.D. Sen kom Herr Hellström och förstörde allt.
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Singoalla tror att, om himlen finns är jag förlorad
men känn ingen sorg för mig Göteborg
På diskotek, men jag tar allting på lek även en hemlighet
Ta mig till kärlek, ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans
för jag vill veta om kärlek finns
Det var en kväll på ett discotek (true story) då jag hörde låten första gången och jag hatade den. Mest för att det inte var okej att lyssna på den typen av musik. Men jag lyssnade och lyssnade till öronen blödde i hemlighet. Jag visste inte då att låten som kom ur mina hörlurar skulle bli ett tioårigt långt förhållande med kontemporär popmusik. Den summerar en lång karriär som började i småskolan med Honey Is Cool, gick på gymnasiet med Broder Daniel och gjorde succé som soloartist. Plötsligt var jag inte ensam, plötsligt tillhörde Håkan Hellström det svenska folkhemmet och han börjar sakta men säkert att bli till en institution. Alla har en favoritlåt med Håkan. Alla har en.
Håkan Hellström – Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
