Om kärleken var ett kontrakt som man skrev under så skulle det i det finstilta stå att man får en så kallad ”the one that got away” och man skulle antagligen inte reflekterat över vad det innebar. Men för oss som vet, för oss som har spelat med i kärlekens spel men aldrig vunnit, för oss som trodde vi visste vad vi hade gett oss in på, för oss är det mardrömmens ord. Starka kvinnor och män har bleknat inför blotta tanken. Att ha någon som undslapp lidandet att vara tillsammans med oss, eller den som insåg att vi inte var något att ha. Denna någon kommer vi aldrig att släppa även om vi går vidare med våra liv, även om det är ljusår mellan den man var då och den man är idag. Tiden läker alla sår heter det, men tiden kan aldrig läka ett ärr. Avstånd kan få oss att glömma, men avstånd kan aldrig få oss att glömma.
Ola Salo vet om detta, han visste och kände detta när han skrev låten. Och om du någon gång har hört honom framföra den live så vet du också att han lever i sitt budskap. Man kan se det i ögonen. Man kan se det i vem som helst ögon. Smärtan. Saknaden. Otillräckligheten. Det har övergått från att vara inriktad till en specifik person till att ”the one” får representera en föreställning om kärlek. En ouppnåelig entitet likt ett spöke, en rörelse i ögonvrån. Ett intryck. Detta behöver inte alltid vara av ondo. Vi kan utvecklas till långt mer sammansatta varelser om vi får perspektiv på vår kärlek. Om vi får riva sönder bara för att bygga upp igen kommer vi att må bättre. Ibland är det bra att bryta ihop och komma igen. Ibland är det sunt att ha en romantiserande syn på livet.
And I know we were both too young
To know what real love would be like
And I know that our communication
Didn’t always work out right
The Ark – Calleth You, Commeth I
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
