#16. The Tough Alliance – First Class Riot

There’s a grunt, talking loud, but he ain’t saying nothing
Slow us down, we can feel, while we’re running and laughing
Cause there’s something else, something bright and pure,
Something that you’ve never felt before
Something you can’t touch, something you can’t see, use, don’t believe

Ni kan säkerligen föreställa er följande scenario: två unga vita män, dräggfulla, iklädda trendiga chinos och vita t-shirts som svingar varsitt basebollträ. Kontentan: de trashar en scen, blir utslängda, gör således ett rekordkort gig men ses fortfarande som geni av publiken trots uppenbart användande av playback. Och de vet om det. Eric Berglund och Henning Fürst vet om att vart de än går kommer en trogen skara att följa dem hack i häl och vad de än tar på kommer det att förvandlas till guld. Det är medvetenheten som gör The Tough Alliance till ett skräckinjagande monster. En dödens hantlangare som förhandlar om ens liv, som uppmanar en att byta bort sin själv i utbyte mot evigt liv.

TTA är och förblir de fallna gudarna, rejectsen som klarade sig bättre ensamma. Göteborgspop skulle de flesta kalla det. Jag viskar att de kommer från Onsala och säger att det rör sig mer om modern knarkpop iklätt en Miami Vice-skrud som bäst avlyssnas på en motorbåt från Florida Keys. Om First Class Riot hade varit ett piller, ett pulver eller något man sköt upp i venerna så hade jag förbehållningslöst tagit det, rökt det, ätit det, konsumerat det tills döden kom kallande. Klivit in i ett universum där Scarface och Avatar möts, där trippar och sprakande färger bildar ett organiserat kaos. En vacker plats att spendera sina sista dagar på.

The Tough Alliance – First Class Riot

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.