2001 fick några grabbar för sig att det var dags att återuppliva rockmyten som hade frodats under 70-talet, blivit digitaliserad under 80-talet och helt desillusionerad under 90-talet. Det var tajta stuprörsjeans, fräcka t-shirsts och skinnpajer så långt ögat kan nå. Det var sex, droger, och ett dålighetsliv värdigt Tove Janssons hattifnattar. Vi förstod att vi skulle dansa när vi hörde några takter gitarr, lite trummor. Basen som kommer på. Och så Julian Casablancas som vrålar. Förfestens timme var slagen.
And people they don’t understand
Your girlfriends they can’t understand
Your grandsons they won’t understand
On top of this, I ain’t ever gonna understand
Vad som däremot slår mig när jag återupplever gamla The Strokes-minnen är om de insåg vilken fantastisk första skiva de gjorde? Efterföljaren Room on Fire var också i toppklass, men det är det jobbiga andra albumet så man har överseende. Kanske var det då de släppte nummer tre – First Impressions of Earth – som de förstod. Nä, jag tror nog aldrig de kommer att förstå hur bra albumet var. Det var så bra att The Strokes aldrig kommer att göra om bedriften. Deras misstag som kommer leda till deras fall är nog att de försöker göra om bedriften. Låt oss hoppas att de är smarta nog att låta bli.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
