Kent @ Malmö Arena, Malmö, 2010-03-14

Jag vet knappt själv hur många gånger jag sett Kent live och jag måste med besvikelse i rösten säga att detta var en av de sämre gångerna. Men jag försmäktar inte för detta, nej tvärtom, och här är en alldeles okritisk version av vad som utspelade sig:

Det första som slår mig när jag vandrar längst katakomberna på den hypermoderna hockeyarenan är att jag, tvärtom vad jag trodde, inte alls är bland de äldre. Nej, medelåldern trycker mot 30-35 strecket. Det syns till alldeles för få pandor, popflickor eller kentjunkies (undertecknad inräknad i denna kategorin) och ser alldeles för många fyrtiofemåriga busschaufförer, tjugoåttaåriga webdesigners, trettiotvååriga småbarnsföräldrar och en och annan farförälder. Kentpubliken har sannerligen åldrats sedan jag såg dem senast (Arvika, 2008).

Som alltid är förväntningarna höga på en kentkonsert, det har diskuterats i otaliga debattforum på internet hur låtlistan skall se ut, det har dividerats om huruvida det nya soundet är bra eller inte och det har gjorts en hel del pikar på Jocke Bergs röda skinnjacka som kostade 40.000 kronor. Man har hört blandade recensioner på de tidigare datumen på vinterturnén och det har minst sagt varit svala kommentarer. Att få uppleva detta själv är någonting som bara måste göras. Sedan första singeln släpptes, Töntarna, har jag varit väldigt nyfiken på hur ett sådant elektroniskt syntsound kommer att låta live.

Det är föga förvånande att publiken blir som ett vrålande djur när lamporna släcks och börjar unisont att röra sig i takt med musiken. Kent river av låt efter låt; Taxmannen inleder, publikbefriaren Palace & Main kommer sen och sen den vintersorgsna låten VinterNoll2. Än så länge spänd förväntan på det så kallade nya, evolutionen från tonåringarna Kent, från tjockisarna Kent, från folkhems-Kent till Depeche Mode-Kent.

Men det kommer aldrig.

Ingenting händer som får oss att bli övertygande om det nya Kent, om 2010-Kent, om det hårda och tunga Kent som är lika skoningslöst som en skenande buffelhord. Istället står nu framför oss ett band som har växtvärk, som sprang snabbt in i den nya tiden (med album som Tillbaka till samtiden och Röd) utan att försäkra sig om att de behärskade farten. Utan tydlig diskrepans mellan vad som är det gamla och vad som är det nya så övergår snabbt ljudbilden till en tafatt tillställning som låter som ett band med kroniskt dåligt självförtroende. (Kanske är det bara barnsjukdomar vilket förvisso inte borde finnas hos ett band med en gedigen erfarenhet som Kent har, och om det är så kommer Kent-sommaren 2010 att bli den bästa i manna minne.)

Det var således många faktorer som spelade in för att helhetsintrycket skulle bli undermåligt – dels var det den tekniska biten, ljudet lät inte helt hundra med tanke på den akustik som finns i en hockeyarena och att basen flöt ut utan att den riktigt kändes i bröstet. Dels var det bristen på party-people så att säga, det var ytterst få som kändes och betedde sig som kentfans redan innan bandet klev på scen. Dels låtvalen som reste fler frågetecken än utropstecken – varför spelade de överhuvudtaget Sjukhus, Musik Non Stop eller FF och varför uteblev Chans och 747? Ett möjligt svar är ju det eviga tuggandet om det elektroniska spåret men det är uppenbart att Kent inte behärskar att spela elektronisk musik – för till skillnad från rockmusik så kan elektronisk musik inte tystna mellan låtarna (!), sådana avbrott förstör helheten och dansen uteblir.

Men jag är inte bitter på något sätt. Det var många som var besvikna efter konserten och jag klandrar dem inte – det är inte lätt att förstå att band är levande organismer som växer och genomgår en evolution. Många lever fortfarande kvar i föreställningen att ett band inte får ändra på sig, inte hitta på nya saker som får dem att utvecklad eller att infoga element i musiken som får bandet att vitaliseras. De som tänker så har bevisat att de inte har växt med bandet utan ifrån det. Det är så man skiljer på medvetna fans och sådana som inte bör kalla sig kentfans längre.

Esau Alcona – ett evigt Kentfan.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

One thought on “Kent @ Malmö Arena, Malmö, 2010-03-14

  1. Pingback: Kent – Sofiero Slott, Helsingborg, 2010-08-06 » esau.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>