Det finns många platser som jag hellre velat vara på än kylan och snöstormens Lund, men att samtidigt vara någon annanstans och samtidigt uppleva ett av rockhistoriens vackraste ögonblick vore kanske för mycket att begära? Nu föll det sig så olyckligt att jag inte gjorde någonting i närheten så magiskt igår kväll som de som hade biljett till Depeche Mode konserten i Royal Albert Hall. Trots att jag själv inte är det inbitna DM-fanet som skulle gråta av glädje av det som hände så inser jag och förstår vidden av det inträffade. För första gången på flera år befann sig alla (fyra) medlemmar av Depeche Mode på scen då Alan Wilder äntrade scenen och spelade de första pianoackorden på låten Somebody.
För er som inte är insatta kan jag berätta att Alan Wilder hade stor påverkan på bandet när han anslöt sig till dem, inte bara med sitt tekniska kunnande utan även för att han påverkade hela Depeche ljudbild till det mörka och melankoliska som vi har lärt oss att älska. Denna auditativa arkitekt skapade ett ljud som är så pass karaktäristiskt att det är förhållandevis enkelt att känna igen en Depeche-låt. Det var därför med stor sorg som många såg bandets förfall under nittiotalet som ledde till Wilders avhopp. I och med gårdagens offentliga framträdande viskas det redan i diverse forum om att han är tillbaka för att stanna. Nästa skiva kanske inte blir lika platt som Sounds of the Universe.
