Den här låten har allt som jag vill ha, det jag kan identifiera mig med. Den är precis lagom dramatisk och pretentiös som jag vill ha det och den innehåller precis lika delar postrock och popprosa. Man kan verkligen känna den förlösande känslan av att vara småberusad och fullkomligt skrika ut texten en kall vinternatt. Christopher Sanders röst är precis lika full av målbrott som av genuin dekadens. Som att befinna sig i ingenmansland mellan barndom och vuxendom. 2009 var sannerligen ett bra musikår.
Gruppen bildades 2003 i Stockholm och blev aldrig riktigt stora förrän de släppte sitt album Tomhet, Idel Tomhet nu i höstas. Albumet och gruppens dedikation har renderat i ett flertal nomineringar på diverse prisgalor, dock utan vinst. Pitty. Det är för tidigt att säga någonting om den här låten och vad den har betytt för mig, men det finns särskilt en vers/textrad som inte bara tilltalar mig, den berättar även någonting om mig. Mina vänner, det här är genialiskt.
Så länge jag går,
går jag i änglarnas spår.
Så länge jag lever,
dricker jag ur djävulens skål.
Så länge mitt hjärta slår!
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
