Monthly Archives: January 2010

So shut, shut, shut your eyes It sounds so good right now And it came as a big surprise Tredje gången gillt när det gäller huvudstadspop. Det finns så mycket man kan skriva om Shout Out Louds, det finns så … Continue reading →

Stockholm har gjort det igen, bevisat att Göteborg inte är den enda popstaden i mellanmjölkens land. Anledningen till detta är smärtsamt enkel – brustna hjärtan. Daniel Johansson och Joakim Svenningsson var två vänner med bekymmersamma förhållanden som hade musiken som … Continue reading →

Den här låten har allt som jag vill ha, det jag kan identifiera mig med. Den är precis lagom dramatisk och pretentiös som jag vill ha det och den innehåller precis lika delar postrock och popprosa. Man kan verkligen känna … Continue reading →

En annan man som även han insett hur mäktiga låtar man kan göra av den smärtsamma sanningen att kärleken och sorgen är bästa vänner är irländske Damien Rice. Med en trallvänlig gitarrmelodi sjunger Rice om något så fruktansvärt som längtan … Continue reading →

Den som aldrig har känt riktig kärlek har heller aldrig riktigt känt sorg. Ty, dessa två hör ihop vare sig vi vill det eller inte. Den största kärlek man kan känna är även den största sorgen, och det är då … Continue reading →

Jag har alltid varit svag för spanskinfluerad pop. Med en skönsjungande röst och ett gitarrplock med en lätt touch av gubbrock får Calixico mitt hjärta att fullkomligt smälta bort, vaporisera till tomhet. När stråkpartiet tar vid finner jag mig i … Continue reading →

Herregud, vilken stämningshöjande effekt de första sekunderna inbringar när man hör trumintrots popiga och svängiga slag. När sedan Lisa Miskovskys vackra stämma kommer in vet man direkt att det här är en låt att älska, dansa till och sjunga med. … Continue reading →

Ett samarbete och flera par utsträckta hander påstår dessa herrar det underbara; vi har alltid och kommer alltid att vara era vänner. Att kasta sig in i denna varma, dansanta och framför allt tokbra låten är som att bli kramad … Continue reading →

Föga kontroversiellt att just den här låten från den vita dynamiska duon skulle komma med på den här listan eller på någon annan topplista för den delen heller. Men vad som bör poängteras, dock, är det faktum att majoriteten av … Continue reading →

Glasgow är en av mina favoriter bland världens indiestäder, tyvärr har jag aldrig haft den stora äran att besöka denna skotska stad, än mindra vandra på dess gator och besöka de otaliga småklubbarna. Högperioden torde nog vara under nittiotalet där … Continue reading →

Jag skulle ljuga om jag påstod att sångerskan Beth Ditto är en liten kvinna. Min tunga skulle färgas svart om jag påstod att jag tyckte om dem innan den här låten dök upp. Min näsa skulle växa flera decimeter om … Continue reading →

Det kanske inte är gemene mans favoritlåt med KW, men det är sannerligen en låt som inte bara kvalificerar sig på den här listan utan som kan definiera en svart mans uppror emot den vita mannens samhälle. En ung man … Continue reading →